Fru talman! Gunnar Andrén gör en stor grej av att vi föreslår en del höjda och nya skatter i betänkandet. Det är kanske ingen nyhet att vi från oppositionen har sett behovet av vissa skattehöjningar efter de skattesänkningar som regeringen har genomfört, bland annat för att laga revor i trygghetssystemen, satsa på välfärden och klimatomställningen och för att rusta Sverige starkt för framtiden.
Då tycker jag att det borde falla Gunnar Andrén i smaken att vi inte tar ut allt detta på skatter på arbete, som kan vara skadligt för ekonomin, utan väljer att lägga delar av det på sådant som är dåligt för vår miljö eller hälsa - för den delen. Där kan skatterna ha dubbel effekt. Vi kan både ta in pengar som vi kan använda för satsningarna och styra beteendet i en mer hållbar riktning så att vi kompenserar för de miljökostnader som konsumtionen ger upphov till.
Nu vänder sig Gunnar Andrén mot hela principen för detta och hävdar att dessa varor egentligen inte har någon priskänslighet alls. Det spelar tydligen ingen roll hur mycket elen, bensinen eller gödseln kostar; folk använder precis lika mycket hela tiden. Så funkar det inte. Jag ska villigt erkänna att dessa varor kanske inte är de mest priskänsliga vi har här i världen. Men det är inte så att de helt saknar priskänslighet. Man brukar säga att bensin, till exempel, har en priskänslighet på 0,8 på lite sikt. Om priset går upp med 1 procent minskar alltså förbrukningen med 0,8 procent. Det är ändå inte helt fy skam, får man väl säga.
Gunnar Andrén pratade om reklamskatten. Jag ska erkänna att jag tycker att det finns problem med reklamens konsumtionshöjande effekt, vilket har effekter på miljön. Men även om man bortser från det kan vi vara lite pragmatiska och konstatera att ingen regering har lyckats avskaffa reklamskatten än. Då kanske det är bättre att börja kolla i andra ändan och se om vi kan försöka minska de snedvridningar som finns i dag genom att belägga också de skattefria formerna med reklamskatt.