Fru talman! När man på avstånd följer den socialdemokratiska partiledardebatten efter valet 2010 kan man faktiskt inte känna igen Socialdemokraterna. Ni lutar ju åt alla håll i den här debatten.
I det här betänkandet är det helt annorlunda. Där känner man verkligen igen Socialdemokraterna och oppositionen. Det handlar nämligen om höjda skatter rakt igenom. Det är drivmedelsskatter, skatter på bränsleslukande fartyg, skatter på alkoläsk och söt cider, skatter på handelsgödsel och så vidare. Man ska dock inte anklaga Socialdemokraterna för köttskatten, för den är det vad jag förstår bara Miljöpartiet som står för. I den här frågan kan man alltså verkligen lita på oppositionen. Höjda skatter verkar vara lösningen på Sveriges problem.
David Lång tog upp frågan om kansliet verkligen hade uppfattat ståndpunkterna rätt vid justeringen den 17 februari. Enligt mitt sätt att se det är det korrekt återgivet. Jag vill gärna ha det till protokollet. Men det hindrar inte att det likväl kan ha uppstått missförstånd. Jag uppfattar dock att det är korrekt återgivet i betänkandet vad som beslutades den 17 februari. Detta säger jag dock bara inom parentes.
Låt mig gå igenom några av reservationerna. De är verkligen intressant läsning.
Jag börjar med konstgödseln. Den skatten avskaffades från den 1 januari 2010. Jag bad riksdagens utredningstjänst ta reda på om förbrukningen hade ökat under detta år. Svaret var att sådan tillgänglig statistik inte fanns. Det innebär dock inte att Jacob Johnson har rätt när han refererar till någon annan. Det är helt enkelt för kort period för att klara ut detta, och statistiken är ofullständig.
Man kan gå tillbaka till frågan varför det alls blev aktuellt att ta bort denna skatt. Jag förstår miljöargumenten. Jag har själv varit lite tveksam till det. Men man måste se vad det är för något som används. Har man ett åkeri köper man den bränslemängd man behöver i stort sett oavsett vad det kostar. Samma sak är det med ett jordbruk när det gäller att köpa gödsel; man köper inte ett enda kilo mer än man behöver för att driva jordbruket. Det är själva grunden för att det finns en prisokänslighet i detta.
Detta hade också förra jordbruksministern Margareta Winberg uppfattat väl när hon 2001 eller däromkring tillsatte en utredning för att se om det fanns någon priskänslighet. Om jag inte minns fel var det en rådman i Göteborg som fick göra utredningen, och han kom fram till att det inte fanns någon priskänslighet i just denna fråga.
Det blir en ren skatt. Jag förstår miljöargumentet för att man inte vill ta bort den. Men om man behåller den är det en skatt som höjer priset för konsumenterna. Det finns ingen annan än konsumenterna som i slutändan ska betala denna typ av skatter.
Att köpa handelsgödsel skiljer sig från att köpa gröna gelégrodor som har en avtagande godhet efter varje groda man äter eller trisslotter från statliga Svenska Spel som man kan köpa hur många som helst av. Man köper inte mer handelsgödsel än man behöver för sitt jordbruk. Det är alltså olika varor. Det är samma sak med elektricitet. Vi köper inte mer elektricitet än vi behöver oavsett vad skatten är. Tyvärr är det så. Det finns ett antal sådana varor. Det gäller även bensin.
Reklamskatten, som ingen har berört, vill Miljöpartiet utöka. Det finns ett gammalt tillkännagivande från skatteutskottet som riksdagen godkände 1999, tror jag, om att hela reklamskatten ska tas bort. Jag tror att Lars Gustafsson var med då. Av rättviseskäl vill Miljöpartiet återinföra den på flera saker. Man hänvisar bland annat till att Grekland har det.
Fru talman! Jag oroar mig av en helt annan anledning över att vi inte har fått bort reklamskatten. De medier som vi tar in nästan hälften av reklamskatten på är de nyhetsbärande medierna, till exempel Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning. Vi beskattar alltså den goda journalistiken, och jag oroar mig för att vi inte får en god journalistik. Därför är jag väldigt mycket för att vi så fort budgetutrymme finns ser till att ta bort skatten, åtminstone på alla dagstidningar som betalar reklamskatt.
Det har tagits bort för många, men ett fåtal drabbas fortfarande genom gränserna. Varje år betalar bland annat Dagens Nyheter och Hallandsposten reklamskatt medan till exempel Metro inte betalar något. Det är en konstig ordning, fru talman.
Jag har noga läst reservation nr 8 från Sverigedemokraterna om handelsgödsel. Sverigedemokraterna har inte bytt åsikt om att behålla skatten och höja priserna på mat. I höstas förklarade man dock att de 300 miljoner man tog in på denna skatt skulle gå rakt in i Sverigedemokraternas allmänna pott.
Nu har man bytt åsikt. Pengarna ska gå till motsvarande skattesänkning på energi och diesel. Det innebär att man har 300 miljoner kronor mindre till exempelvis sänkning av pensionerna, vilket man lade pengarna på tidigare.
Fru talman! Sverigedemokraterna försöker använda samma pengar två gånger. Det knepet går jag inte på. Man måste bestämma sig för vad man ska använda pengarna till.
Socialdemokraterna är däremot mycket hederliga på denna punkt. Både i höstas och nu återför man pengarna till näringen, vilket är helt okej om man vill det. Jag är dock emot skatten av det skäl som jag har utvecklat tidigare.
Jag nöjer mig med att ta upp en sak till, nämligen frågan om privatinförsel av alkohol, läsk och tobak. Socialdemokraterna vill tillkännage för regeringen att införselkvoterna för alkohol bör sänkas med hänvisning till alkoholens allvarliga hot mot folkhälsan. Det är ett gott argument.
Det hela blir dock lite tveksamt, fru talman. När Sverige inträdde i EU fick Sverige undantag från EU:s införselkvoter, men ministären Persson med dåvarande finansminister Bosse Ringholm såg till att upphäva undantaget. Man förhandlade inte på det sättet.
Nu intar Socialdemokraterna en ny ståndpunkt i denna fråga. Nu vill man återinföra det som Bosse Ringholm och ministären Persson upphävde. Det blir svårt.
Det är lite som när Sverigedemokraterna använder pengar två gånger. Någon gång måste man bestämma sig för hur man ska göra i denna fråga.
Har man en gång, och det är lite kritik mot Kristdemokraterna också, intagit denna ståndpunkt kan man inte återinföra gränserna. Det kommer EU aldrig att gå med på. Bosse Ringholm hade chansen i slutet av 90-talet. Då skulle han ha sett till att gränserna behölls. Nu är det dess värre för sent.
Ett bifall till denna reservation, som ingen har yrkat på, skulle enligt min mening vara ett elegant slag i luften. Det tror jag inte att Socialdemokraterna vill.
I sak är vi dock ense om att det inte är bra som det är nu. Av folkhälsoskäl borde vi inte ha fri införsel.