Fru talman! Det är riktigt spännande att få vara med här i skatteutskottets debatt. Jag vet inte om jag har hamnat fel, men det känns jätteroligt att se hur man kan styra vår konsumtion bland annat via skatter.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation 7 så att jag inte glömmer det. Reservationen grundar sig på en motion som är skriven för att skydda miljö, klimat och även vår folkhälsa. Vägledande har varit, i alla fall i min värld, att det är den som förorenar som ska betala.
Varje år lägger svenskt lantbruk ut ungefär 200 000 ton industriellt framställt kväve på våra åkrar. Slår vi ut det per hektar får vi en hektargiva på ungefär 80 kilo. Varje kilo kväve kräver i tillverkningen fossil energi i storleksordningen 1 till 1 ½ liter olja beroende på process. Man kan alltså säga att det läggs ut 100 liter olja per hektar och år, varje år. Om vi översätter det nationellt lägger svenskt lantbruk på en supertanker olja på våra åkrar varje år. Dessutom ska konstgödseln distribueras ut till varje enskild gård och spridas på varje hektar. Till det åtgår som bekant också olja.
Vi kunde häromdagen läsa hur norska Yara, en av världens största tillverkare av konstgödsel, tvingades stänga sin produktion i Libyen på grund av oroligheterna där. Varför ligger fabriken i Libyen? Jo, där finns den fossila och därmed ändliga energin åtminstone ett tag till.
Vid såväl spridning som tillverkning släpps stora mängder växthusgaser ut i atmosfären. Det gäller både koldioxid och den betydligt mer potenta växthusgasen lustgas.
Växtnäringsläckage och övergödning är två andra ord jag vill lyfta fram när vi ska debattera skatt på konstgödsel. När det tillförs så stora mängder växtnäring är det min absoluta övertygelse att den läcker ut och så småningom når både Västerhavet och Östersjön. Observera, fru talman, att jag inte har räknat in vare sig den växtnäring som sker via import av foder eller atmosfäriskt nedfall som ju är lite olika beroende på var i landet vi är.
Ett annat växtnäringsämne i konstgödseln är fosfor. Som det nu är har vi ett linjärt tänkande med brytning av ändlig fosfor ur jordskorpan, vilket för övrigt är ett brott mot ett av systemvillkoren. Via åkern hamnar det sedan i ett förorenat rötslam eller som sediment i någon recipient. Många menar också att vi inom kort står inför ett "peak fosfor", det vill säga att tillgången sinar och priset rusar.
Ett akut problem är fosforns förorening av kadmium. Vi har talat om det förut här, men det tål att upprepas att det är en mycket lömsk och giftig tungmetall som är speciellt farlig för våra barn och gravida kvinnor. Framför allt är det njurskador och benskörhet som visar sig.
I ett forskningsprojekt om metallers påverkan på hälsan, PHIME, har ny och intressant forskning presenterats i Köpenhamn för en månad sedan. Där säger man att hela den europeiska befolkningen ligger på en kadmiumexponeringsnivå där vi riskerar hälsoeffekter. Forskarna kräver där omedelbart stopp för vidare spridning av kadmium. Spridning av kadmium står i direkt strid med de av oss här i riksdagen beslutade miljömålen.
Kadmium ackumuleras i åkerjorden och har på många ställen nått farliga nivåer. Till exempel tas inte gröda till barnmat från speciellt utsatta jordar. Det lömska består i att kroppen inte gör sig av med kadmium, utan det ackumuleras under livet.
För mig som gammal bonde är det obegripligt hur man kan försvara fortsatt giftspridning. Det här får kommande generationer dras med, och det är helt oförenligt med den hederskodex som säger att vi ska lämna efter oss en jord som är i minst lika gott skick som när vi tog över den.
Varför ska vi inte beskatta det som är farligt? Varför vill regeringen göra det billigare att sprida kadmium?
Ytterligare ett skäl till att föreslå skatt på konstgödsel är att det gör det ekologiska lantbruket relativt sett lönsammare, vilket skulle gynna en övergång till ekologisk produktion och att man på så vis snabbare når riksdagens uppsatta mål om 20 procent ekologiskt odlad areal.
Det är ett lantbruk som drar nytta av det faktum att luften till 80 procent består av kväve. Genom att dra nytta av kvävefixerande växter som klöver och ärtor kan den ekologiske bonden få kväveförsörjningen tryggad.
Slutligen, fru talman, vill jag också påminna om att konstgödselskatten inte är föreslagen att försvinna in i något svart hål i statsbudgeten utan att den ska återgå till lantbruksnäringen, bland annat, Karin Nilsson, till Greppa näringen. Det är alltså för att finansiera sådana här miljöåtgärder. Med det får skatten en dubbel effekt.
Jag har inte haft möjlighet att kommentera vad ni har sagt här tidigare. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och säga till dem som säger att det inte spelar någon roll vad priset är på konstgödsel, att bonden strävar inte efter maximal skörd utan man strävar efter optimal skörd. Då spelar faktiskt priset roll. När man räknar ut sitt täckningsbidrag så gör man ju det för att få det maximalt. Då är konstgödselpriset en komponent och priset på spannmål en annan. Jag minns en tid när konstgödseln var så billig att gödselstackarna fick ligga, så visst har priset en betydelse.
Statistiken är oklar, och det var väl Gunnar Andrén som talade om det. Där är vi överens, och då kan man inte hävda att användningen vare sig har ökat eller minskat som det ser ut i dag.
Någon sade att ekologiskt lantbruk använder traktor mer frekvent, men jag menar att detta inte alls är belagt. Skulle det visa sig att det är så är det även så att ekologiskt lantbruk binder in mer kol i marken genom en högre mullhalt i jorden. Det uppväger då den här traktorkörningen, menar jag. Att mullhalten ökar beror på att man har växtföljder där vallen ingår som en förutsättning. Eftersom man inte kan lägga på något konstgödselkväve måste man ha vallar med klöver i.
Karin sade att om man tar bort konstgödseln så sjunker avkastningen till en tredjedel. Jag menar att det kan den göra i en växtföljd där man bara har spannmål men inte i en ordentlig växtföljd där man har vall med.
Jag tycker också att det är roligt att Karin lyfter fram grönsaksodlingen i Urshult med deras ekologiska produkter. Det uppskattar jag särskilt!