Fru talman! Det var just det som jag vände mig emot - att man skulle minska de snedvridande effekterna genom att öka skatterna på annat. Jag tycker inte att det är någon bra idé att göra detta, till exempel genom att belägga ytterligare medier med skatt. Det tror jag inte på, utan jag hoppas att vi under denna mandatperiod kan få bort skatten åtminstone för de kommersiella tidningarna.
Helena Leander! Den diskussion som jag tog upp om vad man använder miljöstyrande skatter till är viktig. Vi är absolut överens om att vi ska använda sådana. Jag menar att när det gäller näringsverksamhet, till exempel ett bondeföretag, köper man inte mer insatsvaror än vad man behöver. Men jag skulle till exempel tycka att det vore roligt att åka ned till Hans Olsson i Viskafors och titta på hans son som spelar fotboll i Rydboholm. Då spelar det naturligtvis en roll för mina kostnader för bilen hur mycket bensinskatt jag ska betala härifrån, från denna region, och dit ned. Det kan vara avhållande. Där spelar priskänsligheten en stor roll.
Man får vara noga med priskänsligheten; den är olika på olika varor. Ta en vanlig tidning, till exempel! Det är klart att om man höjer priset till det dubbla sjunker upplagorna. Däremot är det kanske så att om man höjer priset på tågbiljetten mellan Uppsala och Stockholm är det nästan lika många som åker i alla fall, för de känner sig tvingade att åka tåg för att kunna ta sig fram den vägen. Sedan finns det andra problem med att tågen inte går, men det är en annan sak. Därför är priskänsligheten någonting som man måste diskutera, och det var det jag försökte göra i sammanhanget med handelsgödselskatten.
Jag ska gärna medge att jag har fått läsa in mig på detta ganska ordentligt med Margareta Winbergs utredning och så vidare för att komma fram till den ståndpunkt jag har nu. Och jag kan inte garantera att jag aldrig kommer att ändra mig på denna punkt och att vi en gång kommer att återinföra skatten. Vi får se på utvecklingen hur det blir.