Fru talman! Jag skulle vilja börja med att vända på steken och ställa frågan: Varför ska staten äga företag? Nu för vi debatten som om det normala vore att staten ska äga företag och att det behövs starka argument för att avyttra. Jag tycker att man ska göra precis tvärtom. Eftersom det i en modern marknadsekonomi inte är statens huvuduppgift att driva näringslivet måste det för varje enskilt företag som staten ändock driver finnas starka argument för att det är staten som ska göra det.
En sådan värdering ska regeringen göra av hela det statliga bolagsinnehavet. För varje bolag ska man titta på vilka argument som finns för att behålla det. För dem det inte finns några tydliga argument kan man fundera på lämpliga tidpunkter och möjligheter att i stället skifta ut ägandet.
När det gäller de sex bolag vi diskuterar nu har regeringen för tre av dem sedan tidigare av s, v och mp fått mandat att sälja. Det är ingen nyhet. Det som i dag är högsta skräckvisionen är något som den tidigare majoriteten i kammaren, bestående av de tre partier som vi nu har hört passera revy, gav den dåvarande regeringen mandatet att genomföra - detta skräckvälde. Vad tänkte de på då med tanke på hur förfärligt v och s anser att det ska bli att genomföra det bemyndigande de har gett tidigare?
Man skulle också kunna tro att säljandet av företag är någon nyhet, att det aldrig har förekommit förut. Det låter lite som om Telia aldrig har sålts till svenska folket, inte av Thomas Östros själv men av den regering han satt med i när han hade en annan statsrådspost. Man skulle kunna tro att den regering som Thomas Östros har suttit med i inte har sålt en massa andra företag. Så är det inte. Det har skett löpande.
Någonstans på senare år har det skett en förändring i hållningen, och man har övergått till att intressera sig mer för att driva företag än för att se till att de verksamheter som bara staten kan sköta, som ingen annan kan sköta, fungerar.
Statens uppgift är att se till att det finns fungerande regelverk för att marknaderna ska fungera. De regelverken kan ingen annan plocka fram. Det kan bara staten göra. Det är statens uppgift att övervaka att regelverken följs. Det kan inte heller någon annan göra. Staten ska först och främst göra det bara staten kan göra.
Den tidigare regeringen var uppenbarligen mycket mer intresserad av att sälja vodka till Kina, brygga whisky i USA, sköta utländska börser eller lägga under sig utländska aktiebörser än att driva äldreomsorg och få ned sjukfrånvaron. Under samma period som man investerade mycket pengar i vodkaproduktionen försvann 18 000 platser i äldreboenden. Det kunde inte andra privata företagare göra i stället. När staten misslyckas med sina egna uppgifter finns det ingen annan som kan gå in.
En halv miljon människor var förtidspensionärer, men Thomas Östros var mer intresserad av att investera i kolkraft i Tyskland. Thomas Östros var mer intresserad av att driva ett eget telefonbolag än att se till att få en fungerande reglering av tillträdet till accessnätet.
Den fråga som nu helt plötsligt har blivit så oerhört viktig och intressant misskötte man kapitalt under förra mandatperioden. PTS har nu fått uppdraget att lägga fram ett förslag till reglering och har också kommit med det, men det borde ha gjorts för länge sedan. Det har ingenting med ägarminskningen i Telia att göra, för det är med staten som dominerande ägare i Telia som konkurrensen inte fungerar, som konkurrenterna inte får tillträde, som bolaget överklagar vartenda beslut av den reglerande myndigheten. Post- och telestyrelsen är statens verktyg för att se till att det finns bra regelverk och att regelverken följs. Men Telia med staten som majoritetsägare sätter hela tiden alla käppar i hjulet man kan för en fungerande konkurrens. Därför är det inte ägandet i Telia som är nyckeln till en fungerande bredbandsmarknad, utan regleringen.
Vi pratar här om sex bolag som verkar på helt och hållet konkurrensutsatta marknader. På en av dem fungerar inte konkurrensen helt tillfredsställande, men på övriga kan man faktiskt säga att de gör det. Bolånemarknaden fungerar mycket väl. SBAB har haft en viktig roll tidigare, men den finns inte längre kvar.
Vin & Sprit verkar ärligt talat också på en helt och hållet konkurrensutsatt marknad, en världsmarknad. Drygt fem sjättedelar av produktionen säljs i helt andra länder. Vin & Sprit har ingenting med den svenska socialpolitiken att göra och fyller ingen funktion i den svenska alkoholpolitiken. Det är Systembolaget som gör det och de regelverk som vi förhoppningsvis kommer att kunna vässa och förbättra i den nya situationen. Men bolaget Vin & Sprit har ingenting med den svenska alkoholpolitiken att göra, och jag tycker att det är tråkigt att Miljöpartiet, som jag tycker i övrigt har en sund hållning till det här, gör den missbedömningen av bolaget som sådant.
Fru talman! Att sälja bolag är en ganska grannlaga uppgift. Det handlar om att bedriva affärsverksamhet. Jag tycker att processen som vi har haft i riksdagen nu verkligen understryker hur illa lämpad riksdagsbehandling är för affärsverksamhet. Den öppenhet och långsamhet som ska prägla de politiska besluten passar väldigt illa i konkurrensutsatta bolag. Det passar dåligt ihop. Därför tycker jag att det är bra att vi har ordningen att riksdagen mycket grundligt går igenom sakfrågan om att minska det statliga ägandet och pekar ut bolagen, men sedan överlämnar åt regeringen att sköta själva affärsverksamheten.
Det finns en lång rad exempel på att riksdagen tidigare har tagit ställning till färdigförhandlade affärsuppgörelser, och då, mina vänner, kan jag säga att det inte har handlat om några tremånadersbehandlingar. Då har det inte handlat om några utfrågningar. Då har det inte handlat om några propositioner med långa remissyttranden. Vet ni till exempel att börsintroduktionen, försäljningen och förslaget till samgående med Telenor är beslut som riksdagen har tagit utan att det har varit några remissrundor? Det har inte konstitutionsutskottet då haft någonting att invända emot.
Thomas Östros säger att vi är beredda att köra igenom trots att det bryter mot regeringsformen. Men då vill jag erinra både fru talmannen och alla andra här inne om att den granskningen återstår att göra. Den granskningen har inte Riksrevisionen gjort. Det åligger konstitutionsutskottet att göra den granskningen, och det har noggrant anmälts av flera ledamöter här till konstitutionsutskottet.
Jag är lite förvånad över att riksrevisorn själv så bestämt säger att det här inte stämmer överens med regeringsformens beredningskrav. Vid de tidigare tillfällen då konstitutionsutskottet, som alltså är den instans som har till uppgift att å riksdagens vägnar göra den här granskningen, har gjort granskningar av bolagsaffärer, som exempelvis slutat med att Thomas Östros blivit prickad för sin hantering av olika saker, har man kommit fram till att beredningen av propositioner inte automatiskt kräver remissrundor. Vid många olika tillfällen har man kommit fram till att det kan finnas andra skäl när det gäller bolagsfrågorna som gör att det inte är nödvändigt att bereda frågan genom remissrundor. Det är anmärkningsvärt att riksrevisorn är så bestämd i sin slutsats, med tanke på att konstitutionsutskottet har kommit till den rakt motsatta slutsatsen vid tidigare granskningar.
Jag tycker att det är mycket bra att konstitutionsutskottet ska titta på detta grundligt och komma fram till ett besked om hur man ser på frågan om beredningen, så att regeringen för framtiden har klara riktlinjer för hur det här ska gå till. Det har dock ingenting med vår behandling i dag att göra.
Fru talman! Thomas Östros talar inte ens riktigt sant. Han påstod tidigare här att riksrevisorn skulle ha sagt att riksdagen saknar beslutsunderlag. Det är inte sant. Riksdagen tar ställning i dag utifrån det beslutsunderlag som finns i betänkandet.
I betänkandet finns utöver vad som står i propositionen yttranden från tre andra i olika sakfrågor berörda utskott: finansutskottet, försvarsutskottet och trafikutskottet. Vi har haft en offentlig utfrågning tillsammans med dem där vi har hört Konkurrensverkets generaldirektör, Post- och telestyrelsens generaldirektör, Konsumenternas Bankbyrå, försvaret, Telia, Telias konkurrenter med flera och dessutom under en lång utfrågning hört ansvarigt statsråd. Näringsutskottet har dessutom vid ytterligare två tillfällen hört statsrådet Odell på utskottssammanträden. Vi har haft två besök av riksrevisorn, vi har haft OMX på besök och vi har till och med haft besök av LRF i Kristianstad som har fått lägga fram sina synpunkter på framtiden för veteproduktion och annat i Skåne. Det har varit åtskilliga interpellationsdebatter, och vi har haft en särskilt anordnad debatt.
Jag tycker att vi har ett alldeles utmärkt beslutsunderlag. Det är väl få frågor i riksdagen som är så grundligt behandlade, genomtröskade och genomdiskuterade som denna.
Fru talman! Därför tycker jag att det är bra att vi nu närmar oss slutet på processen. Vi har som sagt haft en mycket lång beredning. Nu går vi till beslut. Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag under samtliga punkter och ser fram emot att regeringen återkommer med information om den fortsatta processen att minska det statliga ägandet med de här sex bolagen.
I detta anförande instämde Gunnar Andrén och Karin Granbom (båda fp).