Fru talman! Regeringen återkommer i vår till en uttalad strategi för den svenska försvarsindustrin. Vi är ju inte utan strategi. Vi har levt med en försvarsindustri i 50 eller 80 år, som har utvecklats successivt. Vi har varje år behandlat hur vi gör våra inköp. Vi har samarbete när det gäller forskning och teknikutveckling, så att det finns en verklighet redan i dag, och den frågan återkommer vi till.
Det som det handlar om i dag är vikten, inte minst för den svenska industrin, av att de europeiska länderna tillsammans ger förutsättningar för den viktiga försvarsindustri som finns inom EU.
Jag tycker att det är så otroligt trist och förvånande att två partier i Sveriges riksdag säger blankt nej till allt detta samarbete som är själva grunden för att den svenska försvarsindustrin ska kunna hålla kontakter, kunna utvecklas och kunna vinna exportorder.
Jag noterar att Gunilla Wahlén säger att Vänsterpartiet vill dra ned på exportstödet så att det växer fram andra branscher. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man tänker: Vad det blir av försvarsindustrin får vi väl se, och blir det ingenting får vi kanske till och med importera av de länder som vi inte vill sälja till.
Det här går inte riktigt ihop.
Vad gäller pengarna har alliansen givetvis en gemensam budget. De tre oppositionspartierna anslår väsentligt mindre pengar. Jag vill berömma Vänsterpartiet lite, för faktum är att man i årets budget, för kommande år 2009, anslår mer pengar till försvaret än vad Socialdemokraterna gör. Det är beröm till Vänsterpartiet.
Men vad håller Socialdemokraterna på med? Den oro jag känner gäller vad som kommer ut av en eventuell framtida röd majoritet, men det får vi återkomma till.