Herr talman! Nu och en stund framöver kommer debatten i kammaren att handla om en strategi för en konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri. Vi socialdemokrater har till detta utlåtande en motivreservation, och den yrkar jag bifall till redan nu.
Jag vill först beklaga att vi inte har kunnat komma överens i utskottet i denna viktiga fråga för svensk försvarsindustris framtida position i EU. Så här står det i sammanfattningen i utlåtandet: "Utskottet välkomnar det initiativ till en strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU som kommissionen presenterar och ställer sig bakom de strävanden som framkommer av meddelandet. En väl fungerande försvarsindustrimarknad utgör en viktig komponent i uppfyllandet av de gemensamma åtagandena inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken."
Vi ställer oss bakom denna sammanfattning. Vi ställer oss bakom utskottets ställningstagande till artikel 296 om en striktare tillämpning av möjligheterna att åsidosätta inre marknadens bestämmelser med hänvisning till de nationella säkerhetskraven. Vi ställer oss också bakom att lika villkor ska gälla för samtliga länder, överföring av försvarsmateriel inom EU, offsetdelen och förbindelser med USA. Jag går inte in i detalj på dessa områden. Här är vi överens med de borgerliga partierna i kammaren.
En avgörande faktor för att uppnå denna vision är att vi ger tydliga signaler till EU:s medlemsländer att vi tror på den svenska försvarsindustrins framtida möjlighet i en hårdare konkurrens. Denna tydliga signal fanns från början med i utskottets utlåtande. Men under förhandlingarna ströks följande text: För att upprätthålla såväl en konkurrenskraftig position på försvarsindustrimarknaden som det säkerhetspolitiska inflytande som följer med en sådan ställning erinrar utskottet om Sveriges behov av att även fortsättningsvis vara i en position som varande en slutleverantör av komplicerade materielsystem och att det även fortsättningsvis bör bibehållas. I detta perspektiv finns ett genuint svenskt engagemang för såväl en fungerande nationell försvarsindustristrategi som en ändamålsenlig strategi för den europeiska försvarsindustrimarknaden.
Det var texten som stod. Den förhandlades bort, och i stället kom en intetsägande, urvattnad text som gjorde att vi socialdemokrater lämnade in en motivreservation.
I det borgerliga lägret finns det partier som på senare tid fått allt större inflytande på regeringens syn på försvarsindustrins framtid. Jag är mycket oroad över den utvecklingen. I dag jobbar direkt och indirekt hundratusen människor inom detta område.
Jag tror att det är här som de skulle vilja att vi sade: I ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna om en inhemsk svensk försvarsindustri med en hög teknologisk standard. Försvarsindustrin bidrar till Sveriges oberoende. Sverige tjänar på att ha en internationellt konkurrenskraftig försvarsindustri såväl ur ett långsiktigt strategiskt säkerhetsperspektiv som ur ett industripolitiskt perspektiv. Det gäller särskilt på områden med spjutspetsteknologi såsom att utveckla världsledande kompetenser.
Den politik som regeringen nu för är en naiv folkpartistisk försvarsindustripolitik. Man talar ofta om köp över hyllan. Vilken hylla talar man om? Den hyllan finns knappast. Är det så att det finns någon hylla? Man nämner till exempel att Finland har en annan strategi. De köper faktiskt svensk försvarsmateriel. De köper i stor utsträckning från den hylla som vi har.
Det komiska är att Frankrike, Tyskland och England nu gnuggar händerna när de ser att Sverige går ifrån en framtida position som leverantör av spjutspetsteknologi i förhållande till dem själva. De kommer naturligtvis att protektionistiskt hålla fast vid sin egen försvarsindustri i större utsträckning än vad de kanske gör i dag.
Vi ska öppna för en marknad som vi ensidigt och naivt tror kommer att leda till att svensk försvarsindustri kommer att överleva i framtiden. Vi måste naturligtvis gemensamt ta fram en konkurrenskraftig marknad. Det kommer att ta lång tid. Men vi ska inte gå före, och vi ska inte föra en politik som om det finns materiel på marknaden som inte finns.
Nu gäller det faktiskt att regeringen vaknar när det gäller näringspolitiken på detta och på många andra områden. Vi har en finansiell kris, och vi går in i en lågkonjunktur. Ta fram en nationell förvarsindustristrategi och våga stå upp för de företag som under lång tid levererat inte bara kulor och krut utan också högteknologikomponenter som i dag används på den civila marknaden. Stå upp för alla de arbetstagare som jobbar inom sektorn. Det är en signal som utskottet måste ge i ett sådant här utlåtande.
Jag tänker exempelvis på materielområden som SEP, som läggs på hyllan som inte finns. Där har i princip staten och samhället gått in med över 1 miljard. Det finns torped-mina-sensor. Det finns område efter område. Att köpa dem över hyllan går inte. I vissa fall kan det också bli mycket dyrare. Arthurprojektet är ett tydligt sådant exempel. Hade vi inte utvecklat det själva hade det varit mycket dyrare att köpa in den typen av materiel.
Det är viktigt att vi som politiker i riksdagen visar att vi tror på den svenska försvarsindustrin även i framtiden. Allan och ni övriga borgerliga ledamöter i utskottet: Vi hade chansen att i utlåtandet koppla den nationella och den europeiska försvarsindustristrategiska positionen om en öppnare marknad, men utskottet missade det.