Fru talman! Som ledamot av försvarsutskottet har jag alltid tagit min utgångspunkt i att se till vad som är bäst för den svenska försvarsförmågan. Jag har till och med uppfattat det som en plikt med den positionen.
Svensk försvarsförmåga är och förblir väl utbildade, väl utrustade och tillgängliga insatsförband. Med detta, fru talman, vill jag ha sagt att svensk försvarsindustri eller i Sverige verksam försvarsindustri inte kan vara ett mål för en försvarspolitiker men väl ett medel och ett ganska viktigt medel i och för sig.
Sverige satsar i dag en större andel av sin försvarsbudget på materielanskaffning än något annat land i Europa. Jag kan bara hoppas, fru talman, att detta också innebär att vi har en bättre försvarsmateriel, en bättre beväpning och en bättre utrustning än andra länder. Men jag svävar emellanåt i tvivelsmål, när jag till exempel betraktar våra svårigheter att få tag på fungerande helikoptrar, när jag betraktar våra allra mest moderna kustkorvetter, och så vidare.
Men att svensk försvarsindustri, eller för den delen europeisk försvarsindustri, för en försvarspolitiker inte är ett mål innebär givetvis inte annat än att den ska garanteras lika villkor med den försvarsindustri som konkurrerar med oss från andra länder. Där är det så, mycket lyckligt, att den europeiska unionen har redskap för att kunna garantera en likabehandling av försvarsindustrierna inom unionen. Detta garanteras genom den överstatlighet som EG-domstolen representerar. Det som kommissionen nu föreslår kommer att vara en process där EG-domstolens roll stärks i alla materielanskaffningshänseenden.
Det finns två saker som utmärker Sverige på försvarsmaterielsidan. Det ena är att vi är en mycket stor exportör. Jag har sett undersökningar som pekar på att räknat per invånare exporterar Sverige mer vapen än något annat land på jorden.
Det andra som karakteriserar oss är att vi är en mycket liten beställare. När svensk försvarsmakt köper blir det med nödvändighet korta serier. Vi behöver inte så många exemplar av var sak. Men mot denna bakgrund att vi är en stor exportör och en liten beställare har naturligtvis Sverige allt att vinna på att försvarsmaterielmarknaden precis som andra marknader inom EU blir mer konkurrensvärdig, friare och rättssäkrare.
Det har talats en del om
offset
. Det nämns också i utlåtandet från utskottet där vi samfällt konstaterar att
offset
eller motköp är något som vi bör verka för att det på sikt avvecklas. Jag vill gärna understryka, fru talman, hur viktigt detta är.
Ett motköp har inte med varans kvalitet eller pris att göra. Det är en prestation vid sidan av avtalet. Hade detta fenomen förekommit i privata affärssammanhang är jag övertygad om att vi här inne hade funnit ord som var mindre positiva för att beskriva
offset
.
Självklart finns det möjligheter för Europas länder att komma till rätta med motköpen. En möjlig väg som vi pekar på i vårt utlåtande är att vi alla som inom EU köper försvarsmateriel när vi beställer uttryckligen avstår från sådana erbjudanden, från sådana motköp.
Fru talman! Socialdemokraterna har förvisso satsat 300 miljoner kronor mer på materielanslaget för nästa år. Men Peter Jonsson som har en bakgrund i försvarsindustrin vet att detta är en droppe i havet. Det är som att ge en tesked till en törstig kamel. Det är ju inga pengar alls mätt mot de 17,6 miljarder som vi årligen handlar för.
Peter Jonsson, du säger att vi ska satsa på spetskompetensområdena. Berätta då för mig vilka spetskompetensområdena inom svensk försvarsindustri är! Är det nya u-båtar? Är det nya kustkorvetter? Är det uppgraderingar av våra stridsflygplan? Är det nya kanoner? Är det nya stridsfordon?
Valmöjligheterna är oändliga, och när ni nu bara har dessa 300 miljoner kronor att köpa komplicerade materielsystem för, var ska ni då satsa pengarna?
Fru talman! Det sägs emellanåt att det inte finns någon hylla att köpa ifrån. Jag vill bestämt hävda motsatsen. Vi står nu inför en upphandling av svenska stridsfordon. Inte mindre än 13 olika internationella fordon har aktualiserats i denna upphandling. Det finns en hylla, Peter Jonsson, och det finns fullt med prylar på den.
Till sist vill jag också säga ett ord om möjligheterna att skapa enade försvarspolitiska alternativ. Jag vill gärna instämma i det Staffan Danielsson har sagt, nämligen att det är en oroande bild av den politiska oppositionen som avtecknar sig. Det spelar ingen roll om vi talar Lissabonfördraget och försvarspolitik, om vi pratar försvarsmateriel, om vi talar försvarsbudget eller om vi pratar Afghanistan - ni är inte överens på någon enda punkt, och detta är förvisso oroande.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.