Herr talman! Försvarsutskottet behandlar i detta utlåtande Europeiska kommissionens meddelande
En strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU
. Vänsterpartiet har invändningar både mot innehållet i meddelandet och till en del mot majoritetens ståndpunkt i utlåtandet.
Vår åsikt är att kommissionens meddelande utgör ännu ett steg mot ett gemensamt militärt samarbete inom EU med målet att bygga upp ett gemensamt militärt försvar. Det är en utveckling vi i grunden motsätter oss. Vi värnar en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik. Därför anser vi att Sverige ska avbryta allt samarbete som bidrar till en vidare militarisering av EU. Dit hör de i kommissionens meddelande föreslagna åtgärderna på försvarsindustriområdet.
Försvarsindustrin i Sverige har en mycket stor betydelse för vår forskning och utveckling, inte minst för en mycket hög kompetens inom teknikutveckling och för en konkurrenskraftig produktion av materiel som vi behöver för vår säkerhet och försvarsförmåga. Försvarsindustrin i Sverige är även en stor och viktig arbetsmarknad.
Antalet anställda inom försvars- och säkerhetsindustrin har under den senaste 20-årsperioden sjunkit från ca 35 000 anställda till dagens 15 000, vilket är en halvering. Till detta kommer givetvis alla tusentals som är sysselsatta i underleverantörsleden.
Produktionen utgörs till ca 40 procent av krigsmateriel och till ca 60 procent av civila varor och tjänster. Det är en utveckling vi i stort delar med EU.
Otydligheten och övergången till allt fler produkter och materiel med dubbla användningsområden, civilt och militärt, gör denna fråga minst sagt komplicerad.
Vad ska med rätta omfattas av civil inremarknadshandel och regelverk, och vad ska räknas som varor som ska regleras som ren krigsindustri? Vilka varor ska räknas som vapenexport när de säljs till tredjeland, utanför EU, och vad ska räknas som export när det säljs till länder inom EU? Svensk försvarsindustri är inte längre svensk, utan numera använder man begrepp som försvars- och säkerhetsindustrin i Sverige.
Nu pågår även en diskussion om hur Sverige ska göra försvarsbeställningar. Ska vi utveckla själva eller köpa från hyllan - om det nu finns en hylla? Hur ska vi hantera all materiel som ligger i våra egna förråd och finns på våra egna hyllor? Ska vi skrota, modernisera, uppgradera eller sälja ut? Processen ser helt olika ut beroende på vilken strategi man väljer. Att utveckla själv är en process på 30-40 år medan att köpa från hyllan tar ett par år - men leveranstiden kan omfatta 5-10 år. Försvarsmarknaden är inget
quick fix
utan en mycket omfattande process som kräver genomarbetade politiska strategier för att det ska bli rätt från början.
Vi vet alla hur illa det fungerar med kostsamma felaktiga uppköp eller brist på varor som behövs för redan pågående utbildningar inom säkerhet, skydd och transporter i våra internationella insatser.
Våra materiel ska tåla de mest skiftande förhållanden, till exempel snö och is, regn och fukt samt värme i länder med obefintlig infrastruktur. Utbildning och materiel ska kunna användas här hemma i Sverige och Långtbortistan.
Herr talman! Utskottet skriver i detta utlåtande: "Sverige behöver en nationell strategi och styrmodell som gör det möjligt att koordinera och inrikta försvars- och säkerhetssektorns satsning på forskning och utveckling. Ett samlat agerande mellan staten och industrin stärker Sveriges förmåga som industri- och innovationsland. Det är därför olyckligt att regeringen internt inte lyckats enas om en strategi på försvarsindustriområdet."
Jag instämmer i utskottets mening.
Med den föreslagna försvarsindustristrategin kommer ännu större fokus att läggas vid lösningar som gynnar marknadskrafter och ekonomiska aktörer. De regler som föreslås handlar uteslutande om att få det nuvarande bristfälliga systemet att fungera mer effektivt i ekonomisk bemärkelse. Vi anser att det i stället behövs en radikal omstöpning av reglerna och hur de används. Ingenstans i strategin görs någon som helst ansats att förorda införandet av regler som skulle göra verklig skillnad för dem som i slutändan drabbas av försvarsindustrins produkter. Det är helt nödvändigt att föra en etisk-politisk diskussion om dessa frågor.
Herr talman! I arbetet med att ta fram detta utlåtande har vi noga diskuterat så kallade offsetöverenskommelser, vilket inte är helt lätta frågor att avgöra. Hur ska det ske? Ska de finnas och i så fall under vilka villkor? Utskottet menar att offsetöverenskommelser gällande kompensationsåtaganden i samband med försvarsmaterielaffärer kan ha en konkurrenssnedvridande effekt och att de i längden bör avskaffas. Men man menar även att i nuläget bör man noga överväga eventuella beslut om utfasning av offset. Offset är ett globalt fenomen och kan inte ses isolerat från andra åtaganden som påverkar marknaden och konkurrensvillkoren. En möjlig väg är att alla EU-länder avstår från offset vid köp från tredjeländer. Jag delar utskottets synpunkter i denna del. Det behövs även ett internationellt bindande regelverk som rör all handel med vapen och annan krigsmateriel.
Herr talman! I kommissionens meddelande föreslås inga restriktioner när det gäller vapenexport till krigförande länder. Förslaget skulle enligt vår mening inte kunna bidra till minskad upprustning eller minskad vapenhandel. Vi anser att vapenexporten måste förändras i grunden, inte bara effektiviseras.
Utskottsmajoriteten betonar vikten av ett ökat samarbete med USA. Vi menar att det är olyckligt att mål om ökad försäljning av vapen hamnar i första rummet och att värnandet av folkrätten, demokratin och de mänskliga rättigheterna inte med ett ord nämns i kommissionens meddelande.
I kommissionens egna skrivningar står det att strategin kan leda till att medlemsstaterna ökar försäljningen på den externa marknaden och ökar lönsamheten. Kommissionen lyfter även fram ett ökat samarbete avseende upphandling av krigsmateriel, vilket torde försvåra möjligheterna att skärpa den svenska regleringen av krigsmaterielimporten. Det är något som vi vid en rad tillfällen efterfrågat.
Vi menar att andra värden såsom fred, demokrati och mänskliga rättigheter ska ha en överordnad position. Det förslag från kommissionen som nu diskuteras innehåller inga bestämmelser som kan vrida utvecklingen i rätt riktning. Ingenstans i det tekniskt komplicerade förslaget görs någon som helst ansats att införa regler som skulle göra verklig skillnad för dem som i slutändan drabbas av försvarsindustrins produkter. Det finns, som jag har nämnt, inga restriktioner mot vapenexport till krigförande länder.
Vänsterpartiet menar att värden som fred, demokrati och mänskliga rättigheter ska ha en överordnad position. Därför väljer vi att inte stödja kommissionens förslag och alltså inte heller ställa oss bakom alla de synpunkter som utskottets majoritet har i detta ärende.
Jag yrkar bifall till reservation 2.