Fru talman! Jag kanske har varit otydlig. Jag har inte på något sätt uttryckt en önskan om att slakta svensk försvarsindustri. Det är en tämligen konkurrenskraftig industri som säljer mycket utomlands. Jag påpekade att vi förmodligen, räknat per capita, är det land som exporterar mest försvarsmateriel.
Jag betonade i mitt anförande också vikten av lika villkor och att detta inte får ske på ett sätt som blir till nackdel för svensk försvarsindustri i förhållande till deras europeiska konkurrenter.
När det gäller Natomedlemskap - apropå dagens artikel under Brännpunkt i Svenska Dagbladet - tycker jag, Peter Jonsson, att det är mycket bättre att öppet verka för ett svenskt Natomedlemskap än att smyga runt med det.
Som en kommentar till påståendet om att det är viktigt för vår alliansfrihet att vi har en väl utbyggd svensk försvarsindustri skulle jag kunna börja med att säga som Gunilla Wahlén: Den är inte svensk längre, även om den verkar i Sverige.
Det andra är att Sverige inom samtliga våra stridskrafter i dag, oavsett vilka plattformar vi talar om, inte är helt självförsörjande. JAS Gripen flyger inte om inte de amerikanska delarna kommer på plats eller om USA inte levererar reservdelar. Detta vet naturligtvis även Peter Jonsson.
SEP är inte nedlagt som projekt. I så fall är det något som industrin själv har gjort. Som jag antydde i mitt anförande förestår nu en upphandling av nya stridsfordon i den svenska försvarsmakten, och såvitt jag förstår är SEP och Hägglunds ett mycket aktuellt alternativ inom ramen för den upphandlingen.
Jag kan konstatera att Peter Jonsson använde sina tre minuter utan att med ett ord antyda var han ska satsa de 300 miljoner kronor varmed han avser att nästa år rädda den svenska försvarsindustrin.