Fru talman! Jag tror inte att en del av de bekymmer som vi båda ser skulle bero på att Riksidrottsförbundet har för låga anslag. Det är inte det som är skälet till att en del flickor väljer att hoppa av. Idrottandet är väldigt starkt, inte minst bland barnen, men vi behöver bredda det och få in också barn som kanske inte gillar att tävla.
Gunilla Carlsson i Hisings Backa talar om Friluftsfrämjandet, och jag talar ofta om scoutrörelsen. Jag tror att det är två viktiga ingångar.
Många barn är stillasittande och ökar i vikt. Det finns naturligtvis olika skäl till detta. Stillasittande kan vara en, att man inte har hittat sin idrott eller att det inte fungerar i närmiljön. Därför är det viktigt med det uppdrag som vi har gett till den nya Arkitekturutredningen: att se hur man kan ha bra utemiljöer för barn och unga så att de kan cykla eller gå till skolan utan att behöva skjutsas av föräldrar i bil eller ta buss för att det ska vara tryggt. Jag tror att vardagsmotionen är väl så viktig för att vi ska må bra, vid sidan av det som idrottsrörelsen gör och ofta gör bra.
Att det finns bekymmer vet vi. Det kommer vi att få anledning att diskutera bland annat i Almedalen.
Jag vill avsluta med något som också har att göra med vår hälsa. I rapporten
Statens stöd till idrotten
står det så här: "Enligt Statens folkhälsoinstitut skulle det svenska folkets hälsa förbättras avsevärt (och sjukvårdskostnaderna minska drastiskt) om alla följde rådet att ägna sig åt minst en halvtimmes motion varje dag, exempelvis i form av en rask promenad." Här har vi ett verkligt samhällsproblem som jag egentligen tycker är större än detta med idrotten, för tre av fyra barn idrottar i föreningslivet, och många gör det faktiskt utanför även om vi vill att alla ska göra det.