Fru talman! Jag har inte varit emot dessa studier. Jag tycker absolut att det är jättebra att man gör dem. Man ska ha så mycket underlag som det bara är möjligt. Sedan är det idrottsrörelsen som har ett eget ansvar för att fördela de resurser som vi beslutar att den ska få.
Du sade själv i ditt svar att man alltid får fundera över detta med siffror. Den här ökningen skedde ju inte under alliansregeringens tid. Man har också ändrat på själva anslagsfördelningen. Pengarna betalats ut direkt som anslag i stället för, som tidigare, att man fick dem från Svenska Spel. Det har ju inte varit någon jättestor ökning. Handslagets 100 miljoner ökade allteftersom. Så man får akta sig för att ge en bild av att alliansregeringen har satsat jättemycket på idrotten, för det är inte sant.
Från och med 2009 har utvecklingen av anslaget stått stilla. Det är faktiskt kulturministern som har ansvar för idrottsfrågorna. Under åren 2009-2014 har idrottsrörelsen inte fått några ökade anslag. Kostnadsutvecklingen har däremot inte stått stilla, utan kostnaderna har ökat. Det gör att idrotten har fått mindre resurser för att genomföra bra verksamhet.
Det är därför som jag och idrotten själv lyfter fram den här frågan. Man vet att idrottsrörelsen har en jätteviktig funktion i samhället. Den står för en demokratisk fostran, men den har också i uppdrag att se till att barn och unga får röra på sig, vara med i lagidrott och annat.
Sedan håller jag med om det som ministern säger om elittänkandet. Man ska kunna vara med fast man inte vill tävla. Det är jätteviktigt. Det anser idrottsrörelsen också. Den frågan måste den alltid jobba med.
Men till syvende och sist handlar det om vilka resurser som man ger till idrottsrörelsen, och vad är det för syn man har? Har man den synen att idrotten bara vill åt våra skattepengar, ja, då säger jag att jag är med och betalar skatt och det gör du också, kulturministern. Jag hoppas att du tycker att det är en investering för framtiden att vi ser till att våra barn och unga har möjlighet att vara aktiva i en idrottsförening.
Vi ser också att man är mer aktiv i de områden där människor har höga inkomster. Så det är klart att det hänger ihop med vad man har för ekonomiska resurser. Det hänger också ihop med att föreningarna har möjlighet att ha anställda personer eller personer som jobbar som idrottsledare på fritiden. De är otroligt viktiga. De drar in enorma resurser genom att lägga ned frivilligt arbete.
Men ska vi få bukt med att nå de grupper som inte deltar i dag måste vi jobba på att få in dem. Fler killar än tjejer är med, speciellt i vissa idrotter. Tjejer slutar också med idrott tidigare. Det är klart att man måste titta på vad det är som gör att den effekten uppstår. Däremot är tjejer ofta med och tränar på gym och har kanske höga kostnader för det, om de har råd att göra det. Där kan föreningslivet också gå in.
En annan fråga som idrottsrörelsen lyfter fram är att man inte ser föreningarna och deras styrka, utan de jämförs med företag. Detta är också att slå undan fötterna för föreningslivet, som jag tycker att vi ska värna och vara stolta över i Sverige.