Fru talman! Jag vill tacka idrottsministern för svaret. Det är glädjande att höra att ministern delar den oro som jag lyfter fram i min interpellation om att alltför få barn och unga idrottar. Även om många av våra barn och unga idrottar ökar klyftorna och att fler barn ställs utanför.
I svaret lyfter ministern också fram hur anslagsförändringarna har sett ut under de senaste dryga tio åren. Det var främst den socialdemokratiska satsningen Handslaget som gjorde att idrottsrörelsen fick ett ökat anslag 2002. Jag är glad över att den sittande regeringen fortsatte med det, men nu kallas det för Idrottslyftet. En annan förändring var att pengarna som gick från Svenska Spel till idrotten flyttades över till ett anslag.
Sedan har resurserna dock uteblivit. Det har inte varit några uppräkningar sedan 2009. Och det ser vi nu konsekvenserna av. Svensk idrottsrörelse lyfter själva fram det. Just nu håller de på med en kampanj som heter Låt alla idrotta.
Precis som idrottsministern sade i svaret har kostnaderna för att vara medlem och att vara aktiv ökat genom åren. Det har blivit allt tuffare för idrottsföreningarna att finnas lokalt. Ministern lyfter också fram i sitt svar hur viktigt det är att den lokala idrottsföreningen finns närvarande och också aktivt jobbar mot barn och unga i närområdet.
Ministern har även gett ett uppdrag till Centrum för idrottsforskning att titta på hur man når ut. Det är naturligtvis alltid en utmaning att titta på hur man når ut till dem som inte finns med, men det handlar också om resurser. Det är klart att om idrottsföreningarna inte har möjlighet att vara verksamma i ett område är det också mycket svårare att få fler barn och unga att vara med.
Den största delen av dem som är aktiva i idrottsrörelsen är det på frivillig basis - som ledare, aktiva föräldrar i föräldraföreningar och annat. Men möjligheten att vara med lokalt, att jobba ute i skolorna, att finnas på ett kansli och annat har man inte. Vi socialdemokrater har sett det, och vi har också lyssnat på idrottsrörelsen och sagt att vi behöver förstärka här. Därför har vi valt att lägga närmare 300 miljoner extra till svensk idrott. 272 miljoner går till idrotten, men resterande går till Svenskt Friluftsliv. Vi ser det nämligen inte som en kostnad utan som en investering för framtiden.
Därför blir jag orolig när jag läser en intervju med ministern i Svenska Dagbladet där hon pekar på att idrottsföreningarna bara vill ha pengar, att det kostar och att de vill ha våra skattepengar. Vi socialdemokrater ser det som en investering. Vi tror att det är bra för samhället och för framtiden om vi ser till att barn och unga har en aktiv fritid.
Min fråga blir återigen: Idrottsministern delar min oro, men vad är hon beredd att göra? Förslagen i svaret gör mig inte speciellt trygg. Det behövs något mer.