Fru talman! Jag är glad över att Gunilla Carlsson tog upp Svenska Spel. Vi gick idrottsrörelsen till mötes när den önskade att vi skulle avsluta kopplingen till Svenska Spel. Man visste inte hur spelandet skulle se ut, och också att det finns också en moralisk dimension i detta. Man kanske inte vill bli förknippad med de snabba spelen som i viss utsträckning också kan vara beroendeframkallande.
Återigen: Nu är vi tillbaka till detta med pengar. Historiskt sett har idrottsrörelsen mer pengar än någonsin. Gunilla Carlsson talar om ekonomiska resurser. Jag hoppas att Gunilla Carlsson också hörde vad jag sade om att inkomstskillnaderna i Sverige är historiskt låga, men att det naturligtvis finns människor som inte alltid har resurser. Fritidspengen är därför utmärkt och ska komma precis de barnen till godo. Dessutom är det bättre med fritidspeng, för då kan barnen själva välja idrott i stället för att de styrs direkt in i till exempel Riksidrottsförbundet, om det är det som är Gunilla Carlssons avsikt.
Dessutom betyder det här att väldigt mycket mer pengar kommer barnen till - 3 000 kronor per barn och år. Det är väldigt mycket mer än de 300 miljoner som Gunilla Carlsson vill satsa.
Sedan handlar det också om disponibla medel. Trots allt ligger sysselsättningen väldigt högt i Sverige. Alla som arbetar har fått ta del av skattesänkningarna. Jag gjorde en beräkning och kom fram till att enbart det senaste femte jobbskatteavdraget, som Socialdemokraterna motvilligt anslöt sig till, räcker till exempel till avgiften för två barn i musikskola eller i en idrottsförening. Detta betyder otroligt mycket för människors frihet att själva kunna välja aktiviteter för sina barn.
Vad kan man göra ytterligare? Det finns nog många barn, ungdomar - det är där som man tappar, jag talade om oron för elittänkande bland barn - och framför allt invandrarkvinnor som inte väljer att fortsätta. Inriktningen på tävlandet passar inte alla.
I Riksidrottsförbundets egna undersökningar har man frågat vilka som vill bli ledare i en idrottsförening. De som oftast får den frågan är svenskfödda killar. De som väldigt sällan får frågan är flickor med invandrarbakgrund, och den senare gruppen vill väldigt gärna ha ett sådant uppdrag. Här finns mycket att arbeta med, och det har vi också diskuterat med Riksidrottsförbundet. Det kan handla om motivation för att få fler flickor att fortsätta att idrotta högre upp i åldrarna - precis det som Idrottslyftet syftar till.
Pröva-på-dagar i skolan är otroligt viktigt. Medierna skildrar oftast bara de stora evenemangen. Nu kommer vi att leva med fotbollen under en månad framåt, och det är roligt för väldigt många. Men det finns ett sjuttiotal idrotter enbart inom Riksidrottsförbundet. Många av idrotterna får aldrig en chans att synas, om de inte kommer till skolorna. Det finns många intressanta exempel på hur fäktning, orientering, taekwondo och många andra idrotter får en chans att visa upp sig skolan och också kanske bli ett alternativ för barn som inte riktigt känner sig hemma inom fotbollen eller i olika lagidrotter. Det är en utveckling som jag absolut vill fortsätta att driva.