Fru talman! Låt mig börja med tillsynen, eftersom
ni alla var inne på den. Jag delar inte er uppfattning
att det i alla lägen är bra att tillsynen ligger så nära
som möjligt. Det kan vara bra om det är sociala pro-
blem, vilket det ibland är när det gäller misskötsel av
djur. Men det är trots allt så att vi, som Ingvar Eriks-
son sade, måste se till att tillsynen förbättras. När den
är kommunal kan vi inte se till det. Vi styr inte på det
sättet över kommunerna, utan kommunerna har en
suveränitet att själva bestämma om de vill satsa på
barnomsorgen eller på djurskyddstillsynen. Det är
också det som har kritiserats från EU, dvs. att vi inte
direkt från statens sida kan styra över tillsynen. Det
förekommer också kommuner där det inte finns nå-
gon tillsyn alls. Tillsynen är alltså inte likadan över
hela landet. Den är väldigt ojämlik, och det beror
väldigt mycket på vilket intresse de kommunala poli-
tikerna har för den här frågan.
Det finns också en annan komplikation här. Det
finns kommuner som har väldigt många slakterier
eller något väldigt stort slakteri. Jag har lyssnat på
veterinärer. Jag har t.ex. lyssnat på Ingvar Ekesbo i
Skara, som har beskrivit i vilken beroendeställning en
del kommuner är och hur de därför inte orkar fullfölja
den här tillsynen. Exemplen är otaliga. Jag tycker att
vi måste lyssna på dem som har den här erfarenheten
och som definitivt tycker att vi måste förändra detta
något vis. Det behöver inte utesluta att kommunerna
också kan få en roll att spela. Men vi måste på något
sätt kunna garantera att tillsynen fungerar över landet,
och staten måste kunna utfästa den garantin. Det kan
vi nämligen inte i dag.
Jag tror inte alls att vi i övrigt är oense om att vi
måste skärpa det här så långt vi kan. För min del
handlar det om information och diskussion med nä-
ringen, eftersom den ändå har huvudansvaret för att
lagar och förordningar följs. Detta ska jag som sagt
följa upp, och jag ska gärna också informera kamma-
ren på ett bra sätt.
Det måste också vara så, Chatrine Pålsson, att vi
inte kan kritisera andra om vi inte har sopat framför
egen dörr. Självklart måste vi göra det först, innan vi
börjar kritisera andra. Jag delar fullständigt den upp-
fattningen.
Chatrine Pålssons andra fråga gällde huruvida
djurägare som missköter sina djur ändå kan få djurbi-
drag. Ja, det är så. Djurägare som missköter sina djur
ska bli dömda enligt den vanliga rättsordningen i
Sverige och få böter, fängelse eller vad man nu utdö-
mer. Men vi har inte i Sverige, och det är heller inte
möjligt enligt regelverket, en dubbel bestraffning så
att man dessutom blir fråntagen sina djurbidrag. Det
är stötande på ett vis. Men man kan ju överföra det på
mänskliga värden. Det var någon som gjorde det, och
jag tyckte att exemplet var ganska talande. En familj
som misshandlar sina barn mister ju inte sitt barnbi-
drag. Rättsordningen har alltså sin gång och man ska
dömas enligt den. Sedan finns det ett annat regelverk
som handlar om bidrag, förmåner och sådana saker.
Detta till trots håller vi på och undersöker frågan,
därför att jag tycker att detta är stötande ur ett all-
mänpolitiskt perspektiv. Vi tittar närmare på om det
är möjligt att införa det som brukar heta cross comp-
liance, dvs. att vi knyter bidragen till skötseln. Det är
inte möjligt i dag, men kanske vi ska driva det för
framtiden.