Fru talman! Jag tackar för de svar som vi hittills
har fått. Men ännu har inget besked getts om det blir
någon information till oss, men jag förutsätter att det
blir det.
När det gäller tillsynen, som jag sade bör ligga så
nära som möjligt, anser jag det på grund av att det i
95 % kanske 99 % av fallen handlar om sociala skäl.
Det finns ingen djurhållare som medvetet, utan soci-
ala problem, sköter sina djur illa. Finns det fall där
det sker krävs det helt klart väldigt snabba ingripan-
den och då ska det hårda tag till. Men när det gäller
sociala skäl är det ju fråga om en sjuk människa och
han eller hon behöver hjälp. Då måste man också
handskas med de frågorna på det sättet. Annars
kommer man inte att vinna någonting på förändring-
en.
Det är mot den bakgrunden som jag är väldigt an-
gelägen om att man ser över alla fall, så att man
kommer fram till en lösning där man kan samarbeta
med myndigheter och även de människor som är
drabbade. Man måste hjälpa dem ur eländet och det
måste ske snabbt. Jag tror inte att en ny myndighet,
som ligger ännu längre ifrån, klarar detta snabbt.
Det är väl ändå så, fru jordbruksminister, att även
jordbruksenheten i Jordbruksverket har ett övergri-
pande ansvar när det gäller vad som sker ute i kom-
munerna. Kommunerna måste, som har sagts här
tidigare, självfallet följa lagarna.
Jag tror egentligen inte att det här är en lagstift-
ningsfråga, för redan i dag är lagarna så bra att de bör
kunna fungera. Det är i tillämpningen av lagarna och
bristen på kompetens när det gäller tillsynen det lig-
ger. Det är där vi måste sätta in resurserna. Vi måste
stärka kompetensen hos tillsynspersonerna.
När jordbruksministern säger att vissa slakterier
har veterinärer som är i beroendeställning är det klart
att det är mycket olyckligt. Men de har ett ansvar att
fullfölja sin uppgift. Jag har väldigt svårt att tro att
man med det ämbetsmannaansvar och det ansvar i
övrigt som veterinärer har i Sverige inte är beredd att
följa de lagar som gäller.