Fru talman! Jag vill börja med att tacka jord-
bruksministern för svaret. Jag vill också tacka för att
det finns konkreta åtgärder och att man vill göra för-
ändringar.
Sedan vill jag säga att jag blev oerhört chockad
när jag såg det här TV-programmet. Som lekman på
det här området känner man kanske en viss trygghet i
Sverige och tror att det inte går till så här. Jag ställde
då en rad frågor till mig själv och även till mina kam-
rater som arbetar inom det här området.
Jag är från Kalmar län, och just det program som
jag såg gällde ett slakteri där. Det känns bekymmer-
samt att de här besiktningsveterinärerna hade försökt
förändra. De hade varit runt på olika slakterier i vårt
land och hade försökt få det att bli bättre, men de
kände sig mobbade. Det var för mig en chock. Det
finns människor som kan de här frågorna, som försö-
ker ta itu med dem och så blir de nästan av med job-
bet eller får i varje fall inte fortsätta med just den här
verksamheten.
Min fråga är om Margareta Winberg också känner
den här frustrationen när människor med ett visst
civilkurage ställer sig upp och inte blir hörda.
Fru talman! För mig är det här en djupt etisk frå-
ga. Den handlar om hur vi behandlar liv. För något
eller ett par år sedan var det mycket diskussion om
hur vi transporterade djur inom EU. Då uttalade Mar-
gareta Winberg och många av oss också mycket star-
ka ord om att det inte fick vara så. Men det känns ju
lite lättare för oss att kritisera något som sker längre
ifrån oss än det som händer nära oss. Det är klart att
det i skuggan av detta är oerhört viktigt att vi på alla
sätt försöker se till att det blir bättre.
Sedan har jag en fråga när det gäller nödslakt. Om
jag minns rätt kunde ett djur förr få slaktas på gården
när det blev sjukt. Åtminstone jag som lekman bedö-
mer att smärtorna och processen då inte behövde bli
så besvärande. Har Margareta Winberg tänkt arbeta
för att nödslakt på nytt ska införas? Det är väl ingen
tvekan om att det är jättejobbigt med långa resor,
oavsett om det är djur eller människor som blir sjuka,
och det är kanske inte alltid så bra. Därför vill jag
ställa den frågan.
Sedan vill jag ställa en fråga till när vi pratar om
djurskyddet. Efter den här händelsen har jag läst i
tidningarna att en del av de lantbrukare som får EU-
stöd kan få det stödet i fortsättningen, trots att de är
dömda för misskötsel av djur. Är det accepterat i
reglerna i den europeiska gemenskapen att man får
fortsatt stöd trots att man har vanvårdat sina djur?