Fru talman! Runtom i världen har under det se-
naste decenniet gamla diktaturer ersatts med spirande
demokratier. Övergången från diktatur till demokrati
har ofta varit snårig och svår. Avsaknad av demokra-
tisk kultur och avsaknad av starka samhällsinstitutio-
ner har ofta inneburit betydande svårigheter att styra
samhällsutvecklingen.
När människor inte känner tilltro till samhällets
centrala funktioner växer ett samhälle fram utanför
lagarna. Organiserad brottslighet ersätter statens
våldsmonopol. Vikten av ett fungerande rättsväsende
och ett fungerande domstolsväsende för den demo-
kratiska rättsstatens funktion har i dessa länder blivit
uppenbar för alla och envar.
I Sverige har vi sedan många år ett väl fungerande
rättsväsende. Det är nog inte många av oss som fun-
derar över rättsväsendets och domstolarnas mycket
centrala roll i en demokrati. Ett väl fungerande dom-
stolsväsende utgör en garant för medborgarnas möj-
lighet att få rättigheter och skyldigheter fastställda av
objektiva och oberoende domstolar.
Om rättsväsendet och domstolsväsendet inte fun-
gerar tar andra över brottsbekämpning och den dö-
mande verksamheten. I första hand blir det då de
starka grupperingarna som härskar och skapar spel-
regler för sin verksamhet. När det gäller brottslig
verksamhet är det nog lätt för många att se samman-
hangen mellan ett dåligt fungerade domstolsväsende
och laglösheten. Men även konfliktlösning och tvister
mellan enskilda och mellan enskilda och det allmänna
kräver fungerande domstolar.
Väl fungerande domstolar är t.ex. en förutsättning
för framväxten av ett väl fungerande näringsliv. De
nya demokratierna har ofta svårt att få företag att
etablera sig på grund av brister i domstolarnas verk-
samhet, brister i lagstiftning och brister i tillsynen av
myndigheter. Ett väl fungerande domstolsväsende är
således inte enbart av betydelse för rättssäkerhet och
rättstrygghet utan också av mycket stor betydelse för
hela vårt lands välstånd.
Det är mot den bakgrunden mycket viktigt att
vidmakthålla och utveckla vårt domstolsväsende. Ett
fungerande domstolsväsende förutsätter ett ständigt
pågående arbete att anpassa verksamheten efter de
krav som tiden ställer. Att slå sig till ro och anse att
domstolarnas arbetsformer och organisation för alltid
är given kommer att skada domstolarnas verksamhet
och därigenom också skada demokratin och välstån-
det i landet.
De krav som ställs på domstolarna förändras stän-
digt och i allt snabbare takt. Sveriges inträde i EU,
näringslivets och privatlivets ökade internationalise-
ring och teknikutvecklingen är några faktorer som
innebär helt nya krav på våra domare och domstolar.
De mål domstolarna handlägger tenderar att bli mer
omfattande och mer komplicerade. Dessutom ställer
medborgarna högre och berättigade krav på snabbhet,
god service, ett gott bemötande och effektivitet i
verksamheten. Alla de kraven måste kunna mötas,
och mötas med bibehållna höga krav på rättssäkerhet.
I den skrivelse om reformering av domstolsväsen-
det som regeringen i dag har lämnat över till riksda-
gen redogörs för pågående och planerade reformer av
domstolarna. Många av de reformer som regeringen
vill genomföra ligger inom regeringens egen kompe-
tens att besluta, andra kräver riksdagens medverkan.
Med hänsyn till domstolsväsendets stora betydelse
och det stora intresse dessa frågor röner avser rege-
ringen att fortlöpande hålla riksdagen väl informerad
om pågående och planerade reformer. Den här skri-
velsen ska ses som ett viktigt led i den informationen.
I skrivelsen sammanfattar regeringen i formen av
en handlingsplan pågående och kommande föränd-
ringar av domstolsväsendet. Förändringarna tar sikte
på såväl regelverk som inre och yttre organisation. En
viktig utgångspunkt för regeringen är att domstolarna
och domarna endast ska pröva frågor som verkligen
kräver domstolens speciella kompetens, dvs. att ären-
den och annat som likaväl kan utföras i en förvalt-
ningsmyndighet också bör utföras där. Den renodling
av verksamheten som inletts bör därför fortsätta.
Regeringen vill stärka domarna och renodla deras
arbetsuppgifter till den dömande verksamheten.
Domstolarna måste därför bemannas med andra med-
arbetare som kan avlasta domaren arbetsuppgifter
som inte kräver domarens speciella kompetens. En
slagkraftigare beredningsorganisation i domstolarna
behöver därför byggas upp. En rad olika försök pågår
redan i domstolarna. Regeringen är övertygad om att
det vid utvärderingen av dessa verksamheter kommer
att utkristallisera sig fler goda beredningsmodeller
som kommer att göra domstolsverksamheten ännu
bättre.
Det är vidare viktigt att säkerställa att domstolarna
också i framtiden kan rekrytera personal bland de
allra bästa juristerna. Domstolarna måste därför vara
attraktiva arbetsplatser. Det gäller såväl arbetsmiljö,
arbets- och lönevillkor som att arbetsplatsen har mo-
dern teknisk utrustning. En stark satsning på fortbild-
ning och vidareutbildning av all domstolspersonal är
också något som regeringen prioriterar.
Det är regeringens uppfattning att erfarenheter
från andra juridiska områden kan vara av stort värde
också för morgondagens domare. Det är därför önsk-
värt att jurister med andra erfarenheter än från den
mer traditionella domarbanan blir ordinarie domare.
Det kan gälla advokater, åklagare eller jurister i nä-
ringslivet som på olika sätt kan bidra till att bredda
och förstärka domstolarnas kompetens.
Den numerärt största andelen medarbetare i dom-
stolarna är domstolssekreterare. Det är viktigt att
domstolssekreterarnas arbete också görs så attraktivt
att domstolarna även framöver kan rekrytera bra
domstolssekreterare. Ett sätt att åstadkomma det är att
överlåta ansvaret för utförande av vissa arbetsupp-
gifter från domarna och notarierna till domstolssek-
reterarna.
Notariernas betydelse för såväl domstolarna som
den offentliga sektorn och den privata sektorn kan
inte överskattas. Notariesystemet ska därför bibehål-
las och utvecklas. Det kan dock inte uteslutas att
morgondagens domstolar också behöver rekrytera
andra jurister för att bygga upp en stabil och väl fun-
gerande beredningsorganisation. I länsrätterna finns
redan en etablerad organisation av föredragande. Den
modellen kan tjäna som förebild även för tingsrätter-
na. Men varje domstol måste utifrån sina egna förut-
sättningar finna sina former för sin egen berednings-
organisation.
Nämndemannasystemet ska bibehållas och ut-
vecklas. Nämndemännen är av stor betydelse för
medborgarnas inflytande och insyn i den dömande
verksamheten. För att säkerställa en allsidig rekryte-
ring av nämndemän avser regeringen att utreda
nämndemannainstitutet för att finna vägar till en
bredare rekrytering än i dag.
En fråga som dessvärre har blivit alltmer aktuell
under senare år är säkerhetsfrågan. I handlingsplanen
redogörs för regeringens planer för att förbättra sä-
kerheten i domstolarna. Det processuella regelverket
måste kontinuerligt ses över för att få ett väl funge-
rande domstolsväsende. I handlingsplanen redogörs
för de förändringar som nyligen beslutats och de
utredningar som pågår för att förbättra regelverket.
För att få till stånd en bättre beredningsorganisa-
tion, attraktivare arbetsplatser, bättre geografisk sam-
ordning med rättsväsendets övriga myndigheter och
större möjligheter till specialisering behöver dom-
stolsorganisationen, och då särskilt tingsrätternas
organisation, också ses över. Det är regeringens upp-
fattning att alltför små tingsrätter inte har förmåga att
leva upp till regeringens ambitioner att ge utrymme
för kompetensutveckling och specialisering och för
att kunna skapa de attraktiva arbetsplatser som förmår
rekrytera de bästa juristerna.
Samtidigt måste vid bedömningen av var det ska
bedrivas permanent domstolsverksamhet beaktas att
medborgarna har ett rimligt avstånd till sin domstol.
Med de olika geografiska och demografiska förhål-
landen som råder i vårt land finns det inte en modell
för hur en domstol ska se ut som fungerar i hela lan-
det. Därför har regeringen i sin bedömning tagit stor
hänsyn till lokala förhållanden och utformat sina
förslag i nära dialog med de berörda regionerna. Ing-
en organisatorisk lösning får dock tumma på kravet
att verksamheten ska kunna bedrivas med hög kvali-
tet.
Tingsrättsorganisationen kan förändras genom att
domstolar sammanläggs för att åstadkomma större
enheter. Regeringen ser också att det i vissa fall är
mest ändamålsenligt att bilda större domkretsar men
att det inom de större gemensamma domkretsarna
bedrivs verksamhet på flera orter. En tredje modell
kan vara att sammanlägga domstolar men bibehålla
tingsställen för att tillgodose behovet av geografisk
närhet.
I handlingsplanen föreslår regeringen att verk-
samheten i de fyra tingsrätterna i Blekinge förs sam-
man till en tingsrätt, med kansliorter i Karlskrona och
Karlshamn.
Vidare föreslås att de nuvarande tingsrätterna i
Västmanlands län bildar en tingsrätt, med kansliorter
i Köping, Sala och Västerås.
I västra Östergötland föreslås att Linköping,
Mjölby och Motala bildar en tingsrätt, med kanslior-
ter i Linköping och Motala.
I Örebro län föreslås att Hallsbergs och Örebro
tingsrätter läggs samman, med kansliort i Örebro.
Avslutningsvis föreslås att Ljusdals tingsrätt läggs
samman med Hudiksvalls tingsrätt, med Hudiksvall
som kansliort.
Regeringen redovisar i handlingsplanen ytterliga-
re projekt där Domstolsverket tillsammans med be-
rörda domstolar ser över den framtida organisationen.
Regeringen återkommer till riksdagen med en redo-
visning av de ändringar av domkretsindelningen m.m.
som då kan bli aktuella.
Avslutningsvis omnämns i handlingsplanen att det
för reformarbetet kommer att behövas resurstillskott,
som närmare kommer att presenteras i budgetpropo-
sitionen.