Fru talman! Jag vill lyfta upp frågan om försälj-
ning om sexuella tjänster. Jag måste erkänna att jag
inte riktigt förstår Folkpartiets resonemang. Vi vet ju
att människohandeln, och framför allt sexslavhan-
deln, är oerhört stor. Den är ett växande problem. Vi
vet också att en del av de kvinnor som rövas bort
utnyttjas som sexslavar i prostitution här i Sverige.
Män deltar i denna vidriga handel genom köpa och
utnyttja de här kvinnorna. Att vi då bara ska säga att
detta är ett socialt problem och inte något straffrätts-
ligt problem har jag svårt att förstå. Varför skulle
dessa kvinnor som är prostituerade vara mindre värda
än andra? I det sammanhanget vill jag ta upp en an-
nan reservation som handlar om att också göra lindrig
psykisk misshandel till ett straffbart område. Att köpa
en människas kropp och använda den för att tillfreds-
ställa sig själv är väl både fysisk och psykiskt miss-
handel av dessa människor? När det gäller de prosti-
tuerade skulle detta vara ett socialt problem. Jag har
väldigt svårt för att se det så.
Sedan vill jag ta upp frågan om återfall i brott. Jag
kan förstå brottsperspektivet här. Men vi vet också en
att en väldigt stor del av dessa ständiga återfallsför-
brytare, småtjuvarna eller gråtjuvarna, egentligen
aldrig begår några större brott. De gör aldrig några
stora ekonomiska vinningar. Men när deras liv har
slutat kan de ha tillbringat nästan 50 år i svenska
anstalter. Ska vi sätta in dem ytterligare 10 år genom
skärpa straffen för dem?