Fru talman! Detta är ett mycket stort betänkande,
därför hinner vi förstås inte beröra alla de frågor det
tar upp. En stor del av tiden har man hittills ägnat åt
att diskutera sexualbrotten och sexköpslagen. Jag ska
göra ett par kommentarer på det temat men också
beröra några andra teman.
Först några allmänna reflexioner om straffrätten
som sådan. Många har haft föreställningen, och det
skymtar fram i en del reservationer, att brottsligheten
i Sverige bekämpas bäst genom att man helt enkelt
utdömer hårdare straff. De som driver den linjen
säger ofta att de har ett brett folkligt stöd.
Går man ut på gatan och frågar folk om straffen
måste skärpas får man säkert ett rungande ja som
svar. Men om man i stället ställer frågan vilka åtgär-
der som man tror är mest effektiva för att få ned
brottsligheten totalt sett och ger några alternativ, tror
jag att de allra flesta säger att det bästa sättet att få
ned brottsligheten är att ge alla barn och ungdomar en
trygg uppväxt. Insikten om den generella välfärdens
betydelse, om betydelsen av ett gemensamt ansvar för
varandra, om betydelsen av en jämlik fördelning av
resurser och livschanser sitter så djupt i svenska fol-
ket att den också påvekar vår syn på brott och straff.
När man diskuterar eventuella straffskärpningar
måste man utgå från två frågor. Den första är: Är det
troligt att en skärpning medför en avskräckande ef-
fekt och därmed minskar brottsligheten? I en del fall
kan det säkert vara så. Jag tänker närmast på de
skärpningar som gjorts när det gäller rattfylleri. Sä-
kert har det när vi skärpt synen på rattfylleri - här har
ju Sverige ur internationell synvinkel en mycket hård
linje - gett resultat i form av att rattfylleriet har mins-
kat.
Det paradoxala är kanske att det förmodligen gäl-
ler just sådana här brott, brott av tillfälleskaraktär
som lite vem som helst kan begå om omständigheter-
na är fel. Det kanske är där den avskräckande effek-
ten av en straffskärpning är som störst.
När vi kommer till de yrkeskriminella, den lilla,
lilla grupp på ett par procent i varje årskull som står
för en majoritet av de anmälda brotten, är den av-
skräckande effekten av straffskärpningen förmodligen
inte särskilt stor. För den som har till yrke att bryta
sig in i lägenheter kan det kvitta om han riskerar ett
eller två års fängelse. Den brottsligheten måste hante-
ras med andra metoder än med hjälp av straffskärp-
ning.
Den andra utgångspunkten man ska ha i dessa
frågor gäller hur straffen förhåller sig till varandra.
Det gäller om straffet för stöld står i rimlig proportion
till straffet för misshandel och mord. Det gäller om
straffet för grova brott står i rimlig proportion till
straffet för brott av normalgrad. Här hamnar vi i en
etisk diskussion om hur stor kränkningen och skadan
är vid olika brott, vad som ska anses kriminellt och
hur strängt staten ska se på olika brott. Jag är mot den
bakgrunden inte främmande för att skärpa straffen.
I förra veckan lämnade Sexualbrottskommittén
fram sitt betänkande till justitieministern. Där föreslås
en total omarbetning av sjätte kapitlet i brottsbalken
med väsentliga skärpningar i synen på våldtäktsbrot-
tet och sexuella övergrepp mot barn. Fler sexuella
övergrepp kommer att betraktas som våldtäkt, fler
våldtäkter kommer att betraktas som grova, vålds-
och hotrekvisiten när det gäller våldtäkt på barn tas
bort. Förslaget kommer - om det blir lag av det - att
leda till väsentligt skärpta straff.
Därmed går utredningen till mötes en rad av de
motioner vi behandlar i det här betänkandet. Det är
bra. Det är särskilt bra att vi har fått en förhållandevis
bred politisk enighet på åtminstone de bärande linjer-
na i förslaget. Det finns ett par punkter där vi skiljer
oss åt.
En av punkterna är just köp av sexuella tjänster.
Vi har haft en diskussion i dag där det har blivit tyd-
ligt att moderaterna vill avkriminalisera brottet. Jag
lyssnade noga till Jeppe Johnssons anförande i för-
middags. Jag tyckte att det var tydligt att huvudsaken
inte var att skydda själva kvinnan, utan huvudsaken
var att det var ett problem att polisen ibland måste ta
till okonventionella metoder, att de måste spana på
andra sätt. Mellan raderna skymtar det fram att det är
en snaskig verksamhet som man inte gärna vill hålla
på med.
Jag känner igen attityden. Det var just den attity-
den som vi faktiskt ville komma till rätta med när vi
lyfte fram frågorna om prostitution, kvinnofrid och
sexköpslagen i hela rättsväsendet för att se till att de
institutioner vi har - polis, åklagare och domstolar -
tar frågorna på allvar.
Det finns belägg för att gatuprostitutionen har
minskat. Det faktum att priserna har sjunkit är ett
argument som redan har tagits upp i dag. Däremot
finns det inga belägg för att den dolda prostitutionen
har ökat. Det sägs då och då. Inte heller i utredningen
från Malmö - som jag har här - finns några belägg.
Däremot finns det tydliga belägg för att gatuprostitu-
tionen har minskat.
En annan sak har också hänt, nämligen det faktum
att frågorna har lyfts fram har inneburit en ökad spa-
ning. En del bordellhistorier och kopplerihärvor har
rullats upp till följd av detta. Det är en ganska viktig
sak att komma ihåg.
Jag noterade Ragnwi Marcelinds och Jeppe
Johnssons replikväxling. Jag delar inte Jeppe Johns-
sons åsikt att sexköp ska avkriminaliseras. Jag delar
inte heller Ragnwi Marcelinds och kristdemokrater-
nas åsikt att den prostituerade ska kriminaliseras. Så
sade ni i en debatt förra året. Då var det visserligen
inte Ragnwi Marcelind som deltog utan det var Inge-
mar Vänerlöv. Ni sitter bredvid varandra, så ni kan
konferera om den debatten.
Det känns lite egendomligt att Ragnwi Marcelind
står här och talar sig varm för sociala insatser för de
prostituerade samtidigt som hon vill kriminalisera
dem. Det som skymtar fram i det förslaget är krist-
demokraternas religiösa moralism. Det viktiga är inte
att hjälpa kvinnorna, det viktiga är att fördöma sådant
som anses vara en moralisk styggelse. Ni borde gå
tillbaka och fundera över er syn på vilken part som
ska kriminaliseras. Sedan kanske vi kan föra en dis-
kussion om den saken, förmodligen i en replikväx-
ling. Fundera lite över vad en kriminalisering av de
prostituerade skulle leda till.
Jag vill ställa en något vänligare fråga till Siw
Persson. Hon är i det här betänkandet med på en
reservation om att avkriminalisera köp av sexuella
tjänster. Jag förstår argumenten. Men jag är inte säker
på hur Folkpartiet egentligen ställer sig i frågan.
Folkpartiet är ju med på Sexualbrottskommitténs
betänkande, bl.a. på att lyfta in sexköpslagen i brotts-
balken och att på vissa punkter utvidga sexköpslagen.
Vilken är Folkpartiets linje? Är det Siw Perssons linje
eller Helena Bargholtz linje i utredningen?
Jag går över till ett annat tema. Brott mot homo-
sexuella och brott med rasistiska motiv. Det är oer-
hört viktigt att vi flyttar fram positionerna när det
gäller de brotten, att vi tydligt markerar med vilken
stränghet staten ser på brotten. Hatbrotten bärs ofta
fram av en perverterad politisk syn, där människor
inte alls har något värde om de har en homosexuell
läggning eller en annan hudfärg. Liksom när det gäl-
ler sexualbrott tror jag att en tydligare markering från
statens sida mot dessa brott kan ha en förebyggande
effekt.
Här har en utredning också föreslagit en utvidg-
ning av brottet hets mot folkgrupp och det nya brotts-
begreppet hets mot homosexuella. Det har föreslagits
en utvidgning när det gäller straffmätningen och vad
som ska anses vara försvårande omständigheter. Det
är en bra utredning, och vi får se vad som blir av den
när remissvaren har processats färdigt i Regerings-
kansliet.
Men jag noterar att moderaterna har reserverat sig
på den punkten. Ni vill inte utvidga till brott som
gäller hets mot homosexuella. Det finns en reserva-
tion i betänkandet. Det skulle vara värdefullt om ni
kunde kommentera varför ni tassar så mjukt även här.
När ni ändå tar replik, kan ni kanske också reda ut
varför ni inte vill införa åtgärder för att sätta stopp för
sexklubbar. Det har ni också reserverat er mot i fråga
om sexköpslagen. Ni tassar så försiktigt när det gäller
brott mot homosexuella eller brott med rasistiska
motiv, när det gäller sexköpslag och sexklubbar,
medan ni på andra områden försöker ge intryck av att
ta krafttag i kriminalpolitiken. Det hänger inte riktigt
ihop, Jeppe Johnsson.
Jag ska säga några ord om livstidsstraffet. Här ser
vi att partierna spretar åt olika håll. Vår linje är att
livstidsstraffet måste vara kvar så länge vi inte har
något bättre när det gäller att skydda allmänheten från
ett antal mycket farliga personer. Vi vill förändra
systemet något - det är därför vi har tillsatt utred-
ningen - så att vi kan se att även andra instanser kan
göra bedömningar och prövningar om en person ska
få släppas ut. En sådan prövning kan göras obligato-
risk.
Vi har i dag drygt hundra livstidsdömda fångar.
Samtliga sitter för mord. De ska naturligtvis sitta där
så länge de kan anses utgöra en fara för allmänheten.
Det är det problem vi har att göra med i diskussionen
om att avveckla livstidsstraffet. Det finns faktiskt
människor som är en fara för allmänheten och som vi
på något sätt fortfarande måste ta hand om.
Med dessa korta ord och teman när det gäller sex-
köp, homosexuella, rasism och livstidsstraffet - sedan
kan vi återkomma till andra frågor i replikskiftena -
vill jag yrka bifall till förslaget till riksdagsbeslut i
betänkandet och avslag på motionerna och reserva-
tionerna.