Herr talman! I det här betänkandet behandlas ett
antal motioner som har väckts under allmänna mo-
tionstiden. Motionerna handlar i huvudsak om brott
och påföljder, men de rör sig över ett ganska brett
spektrum. Och det är väldigt många viktiga frågor
som finns med på detta område. Jag ska försöka att
lyfta fram och beröra en del av dem i alla fall.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationer-
na 1 och 10.
Även om det kan synas som att ingenting särskilt
har hänt när man läser detta betänkande - motioner
återupprepas år efter och blir avslagna - så är detta
faktiskt ett betänkande där man kan peka på att det
har hänt en hel del saker och att en hel del saker är på
väg att hända.
Jag ska lyfta fram en mycket viktig fråga. Det har
funnits motioner tidigare, även förra året, i vilka man
begär en utredning om att man ska tillskapa ett sär-
skilt tortyrbrott i svensk lagstiftning. Detta förslag har
tidigare blivit avslaget med hänvisning till att de
konventioner som finns är fullt tillräckliga, trots att vi
har sett att det har funnits flera fall även här i Sverige
när frågan har väckts där svensk lagstiftning inte ger
denna möjlighet. Men nu kan vi glädja oss åt att det i
detta betänkande framkommer att regeringen har
beslutat att tillsätta en utredning som ska se över just
denna fråga om möjligheten att tillskapa en svensk
straffrättslig lagstiftning som ska kunna täcka tortyr-
brott. Det är oerhört glädjande. Detta uppdrag kom-
mer att redovisas den 31 oktober 2002, vilket innebär
att det dröjer ett tag. Men det är glädjande att man har
tagit detta internationellt mycket viktiga steg.
I detta sammanhang har vi i Vänsterpartiet också
motionerat om att vi anser att reglerna om forum i
tvistemål i Sverige inte riktigt täcker in denna fråga.
För den som har blivit utsatt för tortyr och har varit
offer för krigsförbrytelser och andra grova kränk-
ningar är naturligtvis det viktigaste att rättvisa skipas
och att brottslingarna ställs inför rätta och döms för
sina brott. Men för att offren ska kunna gottgöras är
det också viktigt att det finns möjlighet att driva en
skadeståndsprocess mot förövarna. Vi anser att reg-
lerna i tvistemål i detta avseende inte är tillräckligt
långtgående i Sverige. Därför yrkar vi bifall till reser-
vation 1.
Ytterligare ett område där det har hänt ganska
mycket gäller brott mot homosexuella. Det har också
funnits en mängd motioner på detta område. En till-
satt utredning har överlämnat sitt förslag till regering-
en, och detta är nu ute på remiss. I denna utredning
tas frågor upp om huruvida hets mot folkgrupp i
brottsbalken ska utvidgas till att även gälla kränk-
ningar av homosexuella. En majoritet i utredningen
föreslår att man ska införa ett nytt brott om hets mot
homosexuella och att man också i 29 kap. 2 § 7
brottsbalken uttryckligen säger att det är en försvå-
rande omständighet om ett motiv för brottet har varit
att kränka en person på grund av hans eller hennes
homosexuella läggning. Det är oerhört viktiga steg,
och det är motioner som har återkommit år efter år
under den tid som jag har suttit i riksdagen sedan
1994. Svaret har alltid varit att man avvaktar och
avslår. Under de senaste åren har svaret varit att en
utredning pågår. Denna gång har vi en färdig utred-
ning. Nu väntar vi bara på remissvaren. Vi vet också
att utredningen tar ställning för att öka skyddet för de
homosexuella.
När det gäller sexualbrott så har en utredning just
överlämnat sitt betänkande, vilket berör alla de mo-
tioner som har väckts på detta område. Därför av-
vaktar ett enigt utskott när det gäller just detta områ-
de.
Sedan kommer vi in på frågor om straff och
straffskalor. En av de frågor som Vänsterpartiet har
drivit i många år är frågan om livstidsstraffet. Vi har
riktat kritik mot livstidsstraffet utifrån olika perspek-
tiv. Det ena har varit det rent principiella perspekti-
vet, att regeringen använder nådeinstitutet för att
tidsbestämma straffet. Och det är inte någon domstol
eller någon oberoende nämnd utan den politiska
makten som avgör längden på ett straff. I fråga om
detta är det också glädjande att regeringen nu äntligen
tillsätter en utredning som ser över livstidsstraffets
konstruktion, där målsättningen ska vara att man ska
ha en oberoende nämnd som ska tidsbestämma livs-
tidsstraffet. Man vill också ha en ordning med auto-
matik, dvs. att den dömde efter ett visst antal år ska
ha rätt att få sin fråga prövad. Detta är oerhört positi-
va steg. Det möter den kritik som Vänsterpartiet har
haft på det principiella planet när det gäller vem som
ska ha den dömande makten och att man ska skilja på
den dömande makten och den politiska makten.
Däremot löser inte detta den för oss otroligt vikti-
ga frågan om man i ett samhälle och i ett straffsystem
ska ha ett straff som man i förväg inte vet hur långt
det är. Även om den dömde i en framtid kommer att
få en bättre möjlighet att kunna förbereda sig och veta
när straffet ska kunna prövas, så anser vi att det är fel
att ha ett straff som inte är förutsägbart, att den döm-
de inte vet till hur många års fängelse som han eller
hon är dömd. Detta är fel både ur brottsofferperspek-
tivet och ur brottslingens perspektiv och för att man
ska kunna arbeta så effektivt som möjligt med vård,
behandling och rehabilitering inne på anstalterna.
Därför fortsätter vi att reservera oss när det gäller
livstidsstraffet. Men vi är ändå glada över att man tar
steget för att lösa de principiellt viktiga frågorna, så
att man skiljer på den lagstiftande och den dömande
makten.
Herr talman! Som vanligt har det funnits en
mängd motionsyrkanden. Vi hörde en del av dem från
talarstolen tidigare från moderaterna. De handlar om
straffskärpningar på olika områden. Det är ganska
vanligt att man i debatterna säger att vi ska ha hårdare
straff, att vi borde skärpa straffen för en mängd olika
brott.
Det är ganska intressant att moderaten Jeppe
Johnsson när det gällde sexköpslagen talade om en
rapport om effektivitet. Han sade att lagen inte är
effektiv och inte löser problemet och att man därför
ska avskaffa sexköpslagen. Å andra sidan fortsätter
moderaterna att hävda att vi behöver hårdare straff
och att vi behöver skärpa straffskalorna, trots att all
forskning visar att längre och hårdare straff inte för-
ändrar brottsutvecklingen i ett samhälle och att det
inte förändrar samhällets struktur. Det enda som sker
är att vi får fler och fler människor i fängelse utan att
uppnå någonting. Och där finns det ganska klara
forskningsbevis för att hårdare straff inte bekämpar
brottsligheten. Hårdare straff är nägonting som slår
mot den enskilde individen men ingenting annat.
Flera av frågorna om skärpta straff kan låta gans-
ka rimliga. En fråga är om rån där man använder en
vapenattrapp och rån där man använder ett riktigt
vapen ska bedömas på exakt samma sätt när det gäller
straffskalorna. Ur brottsofferperspektiv kan jag hålla
med. Upplevelsen för brottsoffret som blir utsatt för
hotet och inte har någon aning om det är ett riktigt
vapen eller en vapenattrapp är exakt densamma. Då
skulle det vara lätt att säga att användning av attrapp
borde jämställas med att använda ett vanligt vapen.
Samtidigt måste man titta på straffets effekt på andra
områden. Ökar vi straffen när man använder vape-
nattrapp riskerar vi att bara trappa upp våldsspiralen,
att den som rånar i stället för att ha en vapenattrapp
lika gärna kan ta ett vanligt vapen. Den som har valt
en vapenattrapp har redan när han begår rånet eller
överfallet bestämt sig för att, oavsett hur trängd situ-
ationen blir, inte kunna skjuta. Den möjligheten avsä-
ger man när man använder vapenattrapp. Men om
man ska straffas exakt lika hårt finns det en risk att
man i stället väljer att använda ett vapen. Vi kommer
att få fler situationer där man använder vapen i en
trängd situation. Även om brottsoffrets upplevelse är
exakt densamma riskerar vi bara att öka straffen i
samhället och öka antalet vapen, öka risken för att
brottsoffren blir ännu mer utsatta.
Herr talman! Det finns så många frågor på det här
området som är viktiga att debattera, men det finns
aldrig tillräckligt tid när man får en mängd motioner
på ett sådant här område. Jag har försökt lyfta upp en
del av dem och peka på dem där vi ändå kommer
framåt och där det finns utredningsförslag men också
peka på de områden där det fortfarande finns saker att
göra.
Med detta, herr talman, ställer jag mig bakom re-
servationerna 1 och 10, för övrigt bakom utskottets
förslag.