Herr talman! Från Vänsterpartiets sida har vi varit
intresserade av att banan skall byggas och att den
kommer till stånd. Men det var väl egentligen ingen
som i sin vildaste fantasi hade kunnat tänka sig att
den skulle bjudas ut på detta sätt. Man lämnar ifrån
sig hela bansträckan under så fantastiskt lång tid --
45 år. Man skriver också att företaget har rätt till
ytterligare 10 år. Efter 55 år har staten möjligheter
att disponera banan om staten själv vill.
Om detta inte är ett privat monopol vet jag över
huvud taget inte vad ett monopol är.
Vi har varit ganska överens om att man bör se till
att kontrollera vart pengarna tar vägen och på
vilket sätt de handhas när man satsar statliga medel.
I detta sammanhang skall vi avhända oss hela den
möjligheten.
Det framgår inte heller någonstans vem som skall
stå för underhållet. Det skulle inte förvåna mig om
det blir staten som får stå för underhållet. Det är
nämligen bara trafikeringsrätten på banorna som
överlämnas.
När verksamheten har bedrivits i statlig verksform
har man hela tiden mer eller mindre levt under en
press att effektivisera. Den pressen har framför allt
utövats av riksdagen. Vem skall pressa det företag
som man nu lämnar över verksamheten till?
Här finns en litet lustig motsägelse. I debatten förra
veckan om Vägverket sade den borgerliga
företrädaren för utskottet att privata monopol är
sämre än offentliga monopol. Frågan är då: Tycker
Lars Svensk likadant, eller är det nu aktuella
privata monopolet bättre än det statliga
monopolet?
Jag kan förstå att det har varit problem med att
hålla ihop fyrpartigruppen. Har man kanske använt
humorn som hjälpmedel för att slippa komma in på
sakdiskussioner? På annat sätt kan det inte
förklaras att den ena borgerliga gruppen säger att
privata monopol är mycket sämre än de offentliga
medan den andra nu talar om att ett visst privat
monopol är fantastiskt bra.
Vem skall man egentligen tro på? Det finns en
chans att vi inte behöver vara så bekymrade över
denna motsägelse. Läget kan faktiskt ändra sig i
september månad.
Herr talman! I min meningsyttring stödjer jag den
socialdemokratiska reservationen, och jag yrkar
bifall till denna.