Herr talman! Jag kan börja med att säga att jag inte
har något annat yrkande än det som finns i den
socialdemokratiska reservationen fogad till
betänkandet. Det är trist att detta är en reservation,
det hade enligt min mening varit betydligt bättre
om detta hade varit majoritetstext.
Låt mig först säga något om privatiseringen. Det är
obegripligt att utskottsmajoriteten är så
entusiastisk över att den del av Arlandabanan som
är möjlig att tjäna pengar på skall privatiseras.
Utskottsmajoriteten säger längst upp på s. 13:
''Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
Arlandabanan är ett projekt som bedömts ha
sådana förutsättningar att det delvis kan förräntas
på företagsekonomiska grunder. Utskottet anser
det vore fel att inte ta tillvara denna möjlighet.''
Precis som om den socialdemokratiska synen på det
här och den socialdemokratiska reservationen
skulle innebära att man inte tar till vara möjligheten
att få ekonomisk lönsamhet på banan!
Jag har tidigare i den här kammaren talat om just
Arlandabanan och min svårighet att begripa den
ekonomiska finessen i att staten skall avhända sig
den bit av den här investeringen som har
förutsättningar att ge ekonomisk lönsamhet.
Herr talman! Anledningen till att jag begärde ordet
i det här ärendet är att jag tycker att det finns
anledning för mig som boende i Mälardalslänen att
ytterligare peka på att det från regeringens sida
saknas ett samlat grepp över trafikplaneringen
beträffande tåg i Mälardalen. De fyra
Mälardalslänen som står bakom begreppet TIM,
alltså Tåg i Mälardalen, försöker gång på gång få
till stånd en samlad förhandling med regeringen för
att skapa en ordentlig grund för en regional
planering av tågtrafiken i Mälardalen.
Jag ser regeringens förslag och det tidigare förslaget
beträffande Arlandabanan som tecken på ointresse
för att ta ett sådant samlat grepp. Huvudintresset är
i stället att på något sätt försöka få in en bit av
privata investeringar i järnvägsnätet. Jag har inte
anledning att utveckla detta ytterligare, utöver den
kritik som har framförts från talarstolen.
Det är just denna brist på ett samlat grepp från
regeringens sida som gör att jag tycker att det hade
varit bra om mina kolleger från Mälardalsregionen
som ingår i regeringsunderlaget -- och det är ju
ganska många, om man räknar med de fyra
Mälardalslänen -- i den här frågan hade visat litet
mer regionalt kurage och sett till helheten i
Mälardalen i stället för att, om inte snällt och lydigt
så i vart fall lojalt, ställa upp på regeringens tanke
att på något sätt få till stånd ett
privatiseringsprojekt som man kan flagga med och
säga att man lever efter något slags
privatiseringsdoktrin. Att det sedan inte blir någon
särskilt bra trafiklösning är något som man
måhända tänker ordna så småningom.
Vi som mer specifikt har arbetat med Mälarbanan
under en lång följd av år har också sett
anknytningen till och trafiksamordningen med
Arlandabanan och möjligheten att nå denna
internationella flygplats. Vi börjar emellertid nu att
misströsta också utifrån en annan utgångspunkt.
Från regeringens sida visas det nämligen inte någon
ansats att försöka medverka till att det skall finnas
rullande materiel när ett intensivt byggande nu är i
gång -- att säga att spåret börjar bli färdigt är väl
kanske litet väl optimistiskt. Det vore ju pinsamt
för alla om vi om några år kommer att ha en bana
på sträckorna Stockholm--Västerås--Örebro och
Stockholm--Södertälje--Eskilstuna och vidare bort
till Örebro, en bana som vi kan köra väldigt fort på,
men att vi fortsätter att köra med det gamla
rullande materielet, därför att vi inte haft förmåga
att i tillräcklig utsträckning samla ihop oss för att se
till att också ha ett modernt och hastighetsanpassat
rullande materiel.
Jag skulle vilja återgå till den regionala aspekten.
Det känns besvärande att mina regionala kolleger
på den borgerliga kanten inte på något sätt har
försökt att medverka till att få regeringen till
förhandlingsbordet för att få ett samlat grepp. Det
regionala kuraget nu kunde bestå i att majoriteten
ställer sig bakom den socialdemokratiska
reservationen. Man kan naturligtvis hålla med om
resonemanget att vi inte sitter i riksdagen för att
främja olika lokala eller regionala saker, utan vi
skall svinga oss upp på den nivå där man har den
nationella utblicken. Jag har ingenting emot att se
riksdagsuppdraget på det sättet. Men det är också
angeläget att försöka få till stånd en bra regional
trafik i Mälardalen. Det har vi som bor i
Mälardalsregionen ett ansvar för. Regeringens
privatiseringsansats innebär inte heller något
nationellt perspektiv på saken, utan det är i första
hand fråga om en bana för att åka från Stockholm
till Arlanda och tillbaka.
Därför tycker jag att kolleger från Västmanland,
Södermanland, Stockholm och Uppsala nu
allvarligt skall överväga att göra en regional
markering som kan leda till att vi så snart som
möjligt får en samlad tågplanering i Mälardalen. I
Mälardalen behöver vi få en förhandlingspartner i
regeringen.