Herr talman! Jag tänker bemöta en del av de yrkanden som finns i betänkandet och även reservationerna. Först vill jag dock yrka bifall till utskottets förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga motioner.
Jag börjar med ungas kultur. Det skulle vara roligt om vi fick en barnkulturdebatt, för det är ju en väldigt viktig fråga. Frågan är också högt prioriterad, både av regeringen och av oss som företräder majoritetspartierna i utskottet, och kommer så att vara. Vi har en gemensam ambition att stärka ungdomskulturen långsiktigt. Det behövs eftersom det socialdemokratiska maktinnehavet präglades av kortsiktighet och projekttänkande. Ett exempel är just det som Anne Ludvigsson tog upp, nämligen barnkulturåret. Där tog man upp detta under ett år, och sedan skulle det aldrig mer göra avtryck. Så tänker inte vi i alliansen, utan det ska vara långsiktighet.
Ett bevis på denna satsning är att vi redan har stärkt barns och ungdomars möjlighet att ha tillgång till kultur genom de 10 miljoner kronor som vi avsatt till de fria scenkonsterna för att öka utbudet av barnkultur. Kulturrådet har också fått som ett mål att integrera barnperspektivet i sina verksamheter. Så har inte fallet varit tidigare. Kulturrådet ska också redovisa till regeringen hur man har givit bidrag till barnkultur och vilka resultat det gett, detta för att följa upp verksamheten. Det har man inte gjort förut; det har vi inte minst hört i dag när vi haft Kulturrådet på besök i utskottet. Dessutom ska Kulturrådet analysera vad som i dag fungerar bra och mindre bra i hela vårt land när det gäller olika kulturdelar, bland annat samarbetet skola-kultur. Detta arbete ska bilda plattform för alliansregeringens fortsatta utveckling av barnkulturen.
Sammanfattningsvis måste jag säga att intentionerna i Thomas Strands motion vida överträffas av de ambitioner som regeringen har på området barnkultur, och det är därför vi avstyrker motionen.
I två motioner uppmärksammas också HBT-frågor. Regeringens utgångspunkt - och det ingår också i de kulturpolitiska målen - är att kulturinstitutionerna ska ha största möjliga frihet att själva utveckla sina verksamheter utan pekpinnar från politiskt håll. Utgångspunkten när det gäller kulturpolitisk bidragsgivning är dock självklart att alla människor, även HBT-personer, ska omfattas av kulturen.
Jag blir lite förskräckt när jag hör att Siv Holma inte kan se skillnad på barn och HBT-personer. Barn är faktiskt omyndiga. Att jämföra HBT-personer med barn tycker jag nästan är stötande. Men Siv Holma kan säkert få utveckla sina tankar lite bättre om hon så vill.
Vi i majoriteten anser att ansvaret för HBT-kultur, om man säger så, fungerar bra som det gör i dag med Arbetets museum och andra museer. Att koncentrera det till Nordiska museet tycker inte vi är någon bra idé, och därför avstyrker vi den motionen.
Det finns också motioner som tar upp detta med feministisk handlingsplan. Här har vi ju betänkandet
Plats på scen
som just nu remissbehandlas och bereds på departementet. Vi ser fram emot denna beredning och framtida propositioner på området, för det finns mycket att göra. Om man gjorde som Siv Holma med flera vill är jag orolig att man försinkar detta viktiga arbete.
När det gäller den andra delen har ju Kulturrådet redan i dag fått som målsättning att ta fram just det som motionärerna vill, nämligen att man ska ha ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv i sina verksamheter. Den motionen är därmed också tillgodosedd, och därför avstyrker vi den.
Därmed, herr talman, har jag bemött de reservationer som finns och tackar för ordet.