Herr talman! Jag tror att vi får ta en ordentlig debatt om det här med HBT-kompetens, Cecilia Magnusson. Men jag tror inte att det i det här replikskiftet finns tid för mig att förklara det så att Cecilia Magnusson förstår vad jag menar.
Det finns en annan sak som jag skulle vilja ta upp. Egentligen skulle jag kunna säga så här: Det mål som jag redogjorde för handlade om att verka för att
alla
får en möjlighet. I min värld är alla
alla
, inte bara en del. Det handlar alltså om alla människor, unga som gamla.
Det som allianspartierna oftast tar upp är att det tidigare har varit så projektbaserade åtgärder. Men det var väl ett sätt att kunna få i gång en verksamhet, till exempel detta med att utse år 2007 till ett ungkulturår.
Från Barnkulturkonferensen i Luleå den 19 februari där jag deltog vill jag bara förmedla att människorna på den konferensen - de som arbetar med sådana här frågor inom skola och förskola och kulturarbetare - beklagade att ungkulturåret försvunnit.
I Norrbotten fick vi förslaget om att utnämna nästa år till ett barnkulturår. Det finns alltså ett starkt önskemål från dem som berörs. Det här uppfattar man också som ett sätt att lyfta fram och synliggöra de här frågorna. Det hela har inte kortsiktig karaktär, utan det är fråga om ett sätt att få i gång en process som i alla fall de som håller på med de här frågorna anammat och stöder till väldigt stor del.