Herr talman! När det gäller det långsiktiga arbetet utgår jag från att vi parlamentariskt ska arbeta fram det i kammaren, i utredningar och så vidare. Jag hävdar fortfarande att det är 1974 års kulturpolitiska beslut som ligger till grund för den politik som vi för.
Sedan dess har det varit ett lappverk av regeringar av såväl vår kulör som av den gamla regeringens kulör. Det är hög tid för en total översyn. Det samhälle vi lever i i dag är väsentligt skilt från det samhälle som präglade kultursynen 1974, inte minst mot bakgrund av den föregående debatt som Siv Holma med flera tagit upp om HBT och den mångkulturbakgrund som finns i vårt svenska samhälle men som inte fanns i början på 70-talet.
Avslutningsvis, Anne Ludvigsson, var 2006 ett mångkulturår instiftat av den socialdemokratiska regeringen. Jag var själv regionalt ansvarig i Kalmar län med bland annat ett regionalt utvecklingsansvar för kulturen. Jag ställde tidigt frågan till de kulturpolitiska tjänstemännen både lokalt och regionalt: Följer det några resurser med det här uppdraget, får vi några resurser för att göra något mer? Svaret var nej.
Det var jätteflott med ett mångkulturår. Det genomfördes säkert jättemånga bra konferenser. Jag är säker på att det gav avtryck och ger avtryck, men det följde inga resurser med det. Det är rätt meningslöst, Anne Ludvigsson, att utropa temaår och inte vara beredd att skicka in resurser.
Fråga inte mig om långsiktighet, men historien är ett fnattande med temaår utan att man skickat med resurser. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna bedriva en långt mer långsiktig kulturpolitik med vårt sätt att arbeta.