Herr talman! Cecilia och jag verkar vara helt överens om att barns och ungdomars rätt till kultur är viktig. Det är också den vi ska debattera, och det gör vi gärna.
Först måste jag bara göra en kommentar. Som jag sade i mitt anförande hade vi en rad utredningar, rapporter och så vidare som låg och ligger till grund för vår politik, så det var inga kortsiktiga saker. Temaår kan man som sagt diskutera, men temaåret Ung kultur 07 var välplanerat och ingick som ett led i vårt långsiktiga arbete.
Jag sitter själv i flera av de myndigheter som fick detta uppdrag. Jag vet att man i en myndighet kan tycka att det känns jobbigt med de olika uppdrag man får, men jag ser också vilket genomslag detta fick. Det var en mängd myndigheter som skulle jobba tillsammans med detta. Det är klart att det skulle ha betydelse.
Nu kommer vi till frågan: Vad kommer i stället? Barnkulturen är prioriterad, den är en plattform och det finns ambitioner - men hur ser det ut? Vad är alternativet?
Jag vill också passa på att fråga Cecilia Magnusson: Anser du att en nationell kulturpolitik är viktig?