Herr talman! Jag upplever nog inte att det är vi i allianspartierna som hängt upp oss på det slopade ungkulturåret. Tvärtom var det Anne Ludvigsson som tog upp det i sitt anförande. Det var det som föranledde mig att lite grann reflektera över det.
Den redogörelse som Cecilia Magnusson gav uttryck för är en god grund att fortsätta på. Självklart är det så, som i allt politiskt arbete, att tidigare utredningar och rapporter ligger till grund och används i en fortsatt politikutveckling. Så fungerar ett civiliserat samhälle. Dessutom har alliansregeringen gett uttryck för en total översyn av den kulturpolitik som vi har i landet med tanke på att den nuvarande nationella kulturpolitiken är så pass gammal som från 1974. Det är hög tid att tänka om och tänka nytt. Jag utgår från att det arbete som den gamla regeringen ägnade sig åt, och som den nya ägnar sig åt, kommer att utgöra underlaget.
Jag vill påstå, herr talman, att ur ett regionalt och lokalt perspektiv var borttagandet av de fria entréerna ett av de mest kraftfulla besluten som den nya regeringen fattade och något som jag är utomordentligt nöjd med. Inrättandet av fria entréer på statliga museer innebar, Anne Ludvigsson, en koncentration av ungefär 100 miljoner kronor i kulturresurser till ett antal museer företrädesvis belägna i landets storstadsområden, för att inte säga i Stockholmsområdet. Det i sin tur innebar att motsvarande resurser inom kulturområdet, barnkulturområdet och idrottsområdet allokeras bort. Jag tycker att det var ett utomordentligt bra beslut.