Herr talman! Ja, det är mycket enkelt för mig som företrädare för alliansen att förklara det. Barn har vi ett särskilt ansvar för. Barnen är vår framtid. Dem ska vi särskilt värna både på kommunal nivå och på riksnivå. När det gäller kulturen ska vi se till att först och främst barnen får tillgång till en bra och kvalificerad kultur.
Människor med HBT-läggning - om jag får uttrycka mig så - är ofta vuxna människor, myndiga personer, som själva kan välja. När det gäller kulturinstitutionernas möjligheter att vända sig till olika grupper har de friheten att göra det. Vi ska inte komma med pekpinnar när det gäller att vända sig till olika grupper. Det kan gälla gråhåriga. Det kan också gälla sexuell läggning, hudfärg eller vad det nu är. Den friheten ska man ha. Finns det en efterfrågan kommer olika kulturinstitutioner att vända sig till en sådan publik.
Siv Holma, för mig är det alltså väldigt enkelt att se skillnaden och att inse varför det är viktigt att implementera barnperspektivet och att se till att barnkulturen når ut. Men det gäller att ha den konstnärliga friheten när det gäller HBT-området. Det är ingen konst alls. Jag hoppas att mitt svar är klart nog för Siv Holma.