Herr talman! Det har blivit ett alltmer uppskattat
fredagsnöje att gå hit och lyssna på Bo Lundgren
för att få reda på vad som skedde i Sverige under
80-talet. På detta är han mycket väl påläst och
engagerad, trots att han drar slutsatser som inte är
korrekta. Men om de problem som finns på
bostadsmarknaden nu på 90-talet -- det låga
bostadsbyggandet, den stora arbetslösheten,
prognoser som inte kommer att fullföljas, de höga
hyrorna som gör att folk i dag vräks i större
utsträckning än någonsin tidigare -- känner inte Bo
Lundgren något för. Detta är inget som intresserar
honom, för han är inläst och programmerad för vad
som skedde på 80-talet. Han drar delvis felaktiga
slutsatser.
Jag har inget att tillägga till Göran Magnussons
inlägg, som var mycket bra. Det speglar läget på
bostadsrättsmarknaden. Det gäller inte bara de 3,4
miljarder som föranleddes av två extra
upptrappningar av regeringen den 1 januari 1993.
Det gäller också de 3 miljarder som ingick i
överenskommelsen med Socialdemokraterna i
syfte att försöka undvika devalveringen hösten
1992. Som Bo Lundgren riktigt påpekade är de
utlagda över åren 1994, 1995 och 1996.
Vi socialdemokrater säger att pengarna skall tas ut,
men inte nu. Det går helt enkelt inte att ta ut dem,
därför att det blir för stora ekonomiska blödningar
för bostadsrättsföreningar och för enskilda
människor som befinner sig i ekonomiska trångmål
på bostadsmarknaden. Vi är beredda att ta ut dem
i ett läge då bostadsmarknaden har stabiliserats.
Vi skall också komma ihåg att Bo Lundgren har fått
igenom ett beslut i riksdagen som innebär att man
1997, 1998 och 1999 skall ta ut ytterligare 3
miljarder. Vi har sagt att vi vill flytta fram uttaget
för de två återstående åren, 1995 och 1996, och vi
vill lägga ut det på samtliga bostäder. Det var inte
bara bostadsrättshavarna som var intresserade av
att undvika en devalvering. Den kamp som
regeringen och Socialdemokraterna tillsammans
förde, vilken skall uppskattas, gällde Sverige och
alla i Sverige. Det gällde också alla
bostadsinnehavare som skulle få vara med och
betala dessa 3 miljarder. Detta har vi vid olika
tillfällen starkt understrukit.
Jag vill berätta för Bo Lundgren att
bostadsutskottets ledamöter i tisdags besökte
Bankföreningen här i Stockholm. Det var en
trivsam och informativ träff med såväl
hyresgästorganisationer och kreditinstitut som
byggnadsentreprenörer.
Deras besked om de tre miljarderna stämmer
utmärkt med socialdemokraternas. Jag vill inte
beskylla dem för att vara socialdemokrater,
eftersom det skulle vara något fult i Bo Lundgrens
ögon. Men de hade en mycket klar uppfattning på
den punkten.
I frågan om räntemarginalerna skulle
kreditinstituten och regeringen tillsammans kunna
göra en bra överenskommelse. Räntemarginalerna
har ju nämligen ökat kolossalt.
På den tiden då vi hade en socialdemokratisk
regering låg räntemarginalerna på 0,25
procentenheter. I januari 1994, när vi har en klart
moderatdominerad borgerlig regering, ligger
räntemarginalerna på 1,7 procentenheter. Det
betyder att månadskostnaden för en nybyggd
trerumslägenhet enbart av detta skäl har blivit
ungefär 800 kr högre.
Jag skall nu läsa och hämta uppgifter ur
bostadsutskottets betänkande 15, som kommer att
behandlas i riksdagen kommande torsdag, alltså
den 21 april. Det skulle vara intressant att se Bo
Lundgren här i samband med en bostadsdebatt. Då
skulle han också få veta vad utskottet alldeles
enhälligt har sagt om räntemarginalerna:
''Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen
utvecklingen med stor uppmärksamhet.
Regeringen avser också att ta upp överläggningar
med bostadslåneinstituten.''
Min fråga är: Hur länge har regeringen tänkt sitta
stilla, medan kreditinstituten väntar på att få sitta
ned och diskutera en uppgörelse med regeringen?