Herr talman! Göran Magnusson har med
hänvisning till ekonomiska problem för
bostadsrättsföreningar och deras medlemmar ställt
följande frågor till mig:
''Har regeringens studier av bostadsmarknaden nu
ökat insikten om problemen så att man är beredd
att vidta konkreta åtgärder för att lindra den
ekonomiska oron och problemen hos många
bostadsrättshavare? Är regeringen beredd att
skjuta på den extra minskningen av räntebidragen
på 3,4 miljarder, och därmed låta även de som bor i
hus med räntesubventioner få del av det sjunkande
ränteläget? Är det så att kreditfrågorna har en
tillfredsställande lösning?''
Göran Magnusson hävdar att regeringens
bostadspolitik ställer de som valt bostadsrätten som
boendeform och därtill betalat insats för att få en
sådan bostad i en oerhört svår belägenhet, där hela
ekonomin hotas. Den politik som skapat problem
för de som valt bostadsrätten är den politik som
tillät högre och högre produktionskostnader, och
detta utan att bostadsrättsköparna upplystes om
vilken slutlig kostnad de tagit på sig när de tecknade
sig för bostadsrätten eller vad höga
produktionskostnader innebär i ökade
boendekostnader i kronor räknat när den
garanterade räntan i räntebidragssystemet trappas
upp. De upplystes många gånger inte heller om
vilken effekt en övergång från hög till låg inflation
skulle få för deras kalkyler. Vi ser åtskilliga
exempel på detta i dag, inte minst när det gäller
bostadsrättsföreningar anslutna till HSB och
Riksbyggen. Jag beklagar att vi har den
situationen.
Detta gjordes det inget åt, trots att utvecklingen var
förutsebar. Nu när problemet är ett faktum anser
Göran Magnusson att lösningen -- i varje fall till viss
del -- ligger i att skjuta på den extra minskningen
av räntebidragen som har beslutats för åren 1994--
1996.
Det skulle inte vara någon bestående lösning på de
problem som skapades på 1980-talet inom
bostadsområdet. För att lösa de problemen måste
det bedrivas en ekonomisk politik som skapar
varaktigt låga räntor och låg inflation. En
långsammare minskning av räntebidragen nu
hjälper inte, eftersom resultatet blir att de totala
räntekostnaderna och därmed boendekostnaderna
på sikt blir ännu högre. Budgetsaneringsprocessen
som regeringen genomför, vari även ingår
besparingar på statens räntebidragskostnader, är en
nödvändig förutsättning för att vi inte skall riskera
att på sikt få ännu högre kostnader för vårt boende.
Det är mot denna bakgrund och inom ramen för en
ekonomisk politik som skapar låga räntor som
regeringen i höstas lade fram förslag till ett antal
åtgärder, som rätt använda skall ge även de som bor
i ''räntebidragshus'' möjlighet att få del av det
sjunkande ränteläget. De ändringar som
genomförts den 1 januari i år innebär att
fastighetsägare, inte minst bostadsrättsföreningar,
och kreditgivare tillsammans får större möjligheter
och intresse att gemensamt lösa de ekonomiska
problem som hänger samman med den numera
alltför höga belåningen av relativt nybyggda
bostadshus. Enligt vad jag har erfarit pågår också
ett intensivt arbete bland kreditgivarna för att på
bästa sätt tillvarata de möjligheter till lösningar som
dessa ändringar har öppnat. Vi följer fortlöpande
utvecklingen.
Låt mig avslutningsvis slå fast att budgetsaneringen
är nödvändig, om vi skall få låga räntor och låg
inflation även framöver. Alla uttalanden eller
önskemål från politiker som tyder på ett försvagat
intresse av att komma till rätta med
budgetunderskottet riskerar att på sikt äventyra
ytterligare räntesänkningar som vi så väl behöver,
inte minst med tanke på boendekostnaderna. Det
kan även leda till ett höjt ränteläge på det sätt som
vi ser just nu. Om inte budgetsaneringen fullföljs är
risken således stor att problemen för
bostadsrättsföreningar och generellt för de boende
förvärras ytterligare.