Herr talman! För att spara kammarens tid hade jag
inte tänkt gå upp i debatten i det här ärendet. Men
som diskussionen har utvecklats vill jag ändå deklare-
ra att jag känner bekymmer över den handlingsför-
lamning som man måste uppleva att regeringen karak-
teriseras av. Jag kan i huvudsak instämma i det som
Lennart Daléus har sagt här tidigare.
Jag vill också klart slå fast att ingen skall behöva
tvivla på Folkpartiets engagemang när det gäller eko-
nomiska styrmedel. Vi hade redan på 60-talet till-
sammans med Centerpartiet motioner om ekonomiska
styrmedel och en motion om skatteväxling i början på
70-talet. Men det tog lång tid innan vi fick övriga
partier att acceptera detta synsätt.
Ibland undrar jag om synsättet är riktigt uppfattat.
Bl.a. har vi nu i dag fått höra att Alf Eriksson säger att
problemen försvinner om man inför ekonomiska
styrmedel i form av miljöskatter. Men så är det van-
ligtvis inte. Utsläpp av olika ämnen stabiliseras på en
annan nivå än dagens. Vi kommer alltså att kunna
minska utsläpp. Men det kan vara en rimligt stabil
skattebas, fastän stabil på en annan nivå än dagens.
Visst kan ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
också bidra till en mer permanent inkomst till stats-
kassan.
När man däremot läser reservation 2 om ekono-
miska styrmedel som Centerpartiet står för tycker jag
att det är svårt att se att det förslaget snabbare skulle
åstadkomma någonting än majoritetstexten i betän-
kandet. Majoritetstexten i betänkandet är ändå rätt
kraftfull. Den talar om att ekonomiska styrmedel har
visat sig effektiva för att hejda och minska miljöhot.
Den säger också att Sverige bör vara pådrivande i det
internationella arbete som är så viktigt för att bekäm-
pa de globala och regionala miljöhoten. Det måste vi
alla kraftfullt ställa upp på. Från Folkpartiets sida vill
vi se konkreta förslag inom detta område.
Vi i Folkpartiet har uttryckt vår uppfattning om
Naturvårdsverkets roll genom att vi ställer oss bakom
reservation 4 om att det bör tillsättas en utredning för
att klara ut den.
Jag har ytterligare en liten kommentar. När Alf
Eriksson säger att det för miljöns skull inte spelar
någon roll om riksdagen fattar beslut i maj 1998 eller
det dröjer till februari 1999 har jag svårt att förstå det.
Då måste man väl ändå nedvärdera riksdagens infly-
tande om man säger att det inte har någon betydelse
när riksdagen fattar sina beslut. En sådan allvarlig
tidsfördröjning av ett riksdagsbeslut måste självklart
spela en roll för verkligheten.