Herr talman! Jag får en känsla av déjà vu från Aktuellt -sändningen i veckan med Birgitta Ohlsson från Liberalerna och Hans Linde från Vänsterpartiet när Hans Rothenberg begär replik på mig. Birgitta Ohlsson försökte ta inrikespolitiska poänger på en historisk dag när USA:s president för första gången besökte Kuba. Hans Rothenberg är inne på samma linje och försöker göra en politisk poäng av Vänsterpartiets historiska arv.
Vi är många som är glada över de uppmjukade relationerna mellan USA och Kuba. Äntligen har regionen gått från att vara kall och kylig, trots det varma klimatet, till att helt plötsligt bli lite mjukare, få presidentbesök, öppna ambassader och normalisera relationerna.
Jag hoppas att handel och demokratisk utveckling kan vara en del av de normaliserade relationerna vi ser mellan USA och Kuba. Jag hoppas att relationerna kan gå i hand så att den auktoritära delen av Kubas regim upphör och i stället blir en demokratisk stat. På det sättet kan det bli utländska investeringar och ökad handel.
Vi vet att det finns en stor kubansk minoritet bosatt i de södra delarna av USA. De behöver ha kontakt med sina släktingar och vänner och möta två affärskulturer för att handla med varandra. Det finns goda förutsättningar för Kuba att utvecklas, men då måste samtidigt demokratiska steg tas.
Problemet med regeringens exportstrategi är att man pekar ut 26 länder. Av dem är nio demokratier. Övriga länder är diktaturer eller delvis demokratier. Om man inte ser till att handel och demokrati går hand i hand i de 17 länderna får man bara ett läge där svenska produkter exporteras men inte svenska demokratiska värden. Det är en utveckling som jag oroar mig för.
Jag hoppas att Sverige antar ett ambitiöst program för att hjälpa USA och Kuba att demokratisera Kuba och öka handeln mellan länderna.