Herr talman! Vi kommer att fortsätta att ha fokus på de ekonomier och de länder där vi ser stora möjligheter för handel för svenska företag. Det är utgångspunkt i detta. Men det är inte bara ett kortsiktigt perspektiv där vi tittar på vilka länder som i dag är stora.
Låt mig ta ett annat exempel i exportstrategin. Det handlar om när Sverige har deltagit i bistånd under en lång rad år i länder och satsat stora pengar för att lyfta de länderna ekonomiskt och socialt. Vi har inte haft en strategi historiskt sett för hur man transformerar en relation som är en biståndsrelation med länder till en mer handelsbaserad och normal relation med länder på mer jämlika villkor.
Nu pekar vi ut Bangladesh, Bolivia, Kenya, Tanzania och Zambia som fem länder där vi vill jobba pilotmässigt. Hur jobbar man strategiskt i länder där vi har en lång tradition av biståndssamarbete för att växla över till en handelsrelation som kan vara gynnsam för dessa länder? Det handlar om att bekämpa fattigdom och att det ska leda till ekonomisk utveckling. Det ska också på lång sikt skapa ekonomiska möjligheter för Sverige att handla mer med de länderna. Frågan om hållbart företagande är definitivt en integrerad del av detta.
Jag delar inte Vänsterpartiets analys att vi ska sluta med handel med länder som inte alltid delar våra uppfattningar. Jag är helt säker på att det är bra för Kuba, som diskuterades förut, att handelsbojkotten lyfts och att det handlas mer med Kuba. Jag är övertygad om de reformvänliga krafterna i Iran skriker efter att ha mer utbyte med omvärlden.
Handel leder till mer utbyte men skapar också möjlighet för diplomatiska kontakter där vi kan berätta vad vi tycker och tala om vilka krav vi ställer på regimer runt om i världen för att respektera demokrati, mänskliga rättigheter och fackliga rättigheter.