Herr talman! Jag ska vara tydlig med att jag anförde två principer för varför vi ska prioritera demokratier framför diktaturer.
Den ena var att det, som Hans Rothenberg uppfattat, är en auktoritär diktatur. Det är inte genom handel vi kan stärka demokratiska värden i de länderna - om vi inte kopplar samman de två politikområdena med varandra.
Den andra var att de här länderna, som regeringen prioriterar, också är oljestinna eller fossilberoende ekonomier. De bygger alltså sin ekonomi på förra seklets ekonomi, det vill säga oljan.
Vi har insett klimatförändringarna och är på väg in i en ny världsordning. Världen har skrivit under Parisavtalet och sagt att vi ska ställa om världen. Varför ska då Sverige satsa på de länder som är mest oljeberoende av alla i hela världen och som dessutom är diktaturer? Det är ju riktigt dålig handelsekonomi av Sverige som stat.
Jag tror också att Hans Rothenbergs exempel med Iran är lite tveksamt. När västvärlden öppnade sig mot Iran och ville handla var Sverige ett av de första länderna på tåget. Men det var inte människorna i Iran man var orolig för, eller de demokratiska värdena eller att fackföreningsledare avrättas i Iran. Nej, det var kärnvapenprogrammet Iran höll på med som man var orolig för och ville avveckla. Man bytte helt enkelt ett nedlagt kärnvapenprogram mot ökad handel med Iran så att Iran kunde slippa en del av de sanktioner landet varit utsatt för och i stället få västerländska produkter. Det är inte riktigt de motiven jag tycker att Sverige ska ha i sin handelspolitik.
Kuba är definitivt inte en demokrati. Man har stora problem med demokratiska värden. Det råder inte en tillfredsställande pressfrihet i Kuba. Men om man knyter samman handel med demokratiska värden och mänskliga rättigheter tror jag att också Kuba kan gå mot en positiv utveckling, som jag hoppas att vi får se. Jag hoppas att Kuba, oavsett om man väljer ett socialistiskt styre eller ett borgerligt styre, blir ett demokratiskt land.