Herr talman! Det är möjligt att jag var otydlig när det gällde att handelshindren sitter fast. Jag menade att man inte ska tro att ett land inför handelshinder och sedan på egen hand avvecklar sina handelshinder när landet befinner sig 20 år längre fram i tiden och parlamentet har konstaterat att man på något sätt har byggt upp den här industrin och att den funkar någorlunda. Det är det jag menar. Det går inte. Det fungerar inte. Man fattar inte sådana beslut. Då har spelet ändrat karaktär, och de inhemska påtryckningsgrupperna ser till att det inte sker.
Handelshinder har lyckligtvis, precis som du säger, avvecklats. Men det sker nästan alltid i internationella förhandlingar: Jag sänker mina handelshinder så sänker du dina handelshinder. Man byter äpplen och päron med varandra, och så får man ned handelshinder. Det är så tullsänkningarna och handelshindrens borttagande har skett.
Sedan gällde det Moçambique. Jag är inte heller bekant exakt med hur det har gått till där. Men det finns i många länder, inte minst i Afrika, rent fiskala motiv för att ha handelshinder. Man tar in tullar. Det förekommer över huvud taget inte i Sverige eller i de flesta industriländer, men i många outvecklade länder där man inte har skattesystem och man har svårt att driva in skatt över huvud taget av olika skäl använder man sig av utrikeshandeln. Det låter som att det skulle ha kunnat vara ett argument för de här handelshindren i Moçambique, när det gällde datorer, som naturligtvis bara är skadliga för landet i fråga.
Men när man väl har de här handelshindren tror jag att det blir väldigt svårt att göra det som Lage Rahm sade, att bygga upp en egen konkurrenskraftig industri. I Moçambique handlar det väl om jordbrukssektorn snarare än datorsektorn eller IT-sektorn. Men man fastnar i det där ändå.