Herr talman! Jag har inte några invändningar mot det som Kent Persson sade i sin första del av sin replik, så jag hoppar över det. Däremot vill jag bemöta det här med att det i vissa fall kan vara berättigat med skyddsåtgärder och statliga subventioner för att få i gång exporten.
Det låter sig sägas, men erfarenheten är inte bra. Den är negativ. Du kan ta Indien, till exempel. Efter 60 år med den typen av politik slog man äntligen in på en linje med frihandel och exportinriktning. Dessförinnan hade man både statliga subventioner och tullar. Det ledde till att man byggde upp en bilindustri, en stålindustri och alla industrier bakom stora murar. Det gjorde att konsumenterna fick betala mer. De fick sämre kvalitet på sina produkter. Och man fick väldigt starka konglomerat med ägarfamiljer eller koncentrerat ägande som var väldigt effektiva i det politiska systemet när det gällde att förhindra att man sedan tog ned det här skyddet och avvecklade subventionerna. Det har Indien lidit av.
Indien är ett exempel. Det är kanske det mest slående exemplet av alla. Det är mitt svar på den propån, så att säga.