Herr talman! Med den filosofi som Miljöpartiet har, där man ofta, med rätta, lyfter fram små och medelstora företag, tror jag att man ska vara extra försiktig med det här argumentet. Det som detta i praktiken har lett till är nämligen att man får statliga subventioner och stöd till stora industrikonglomerat - Sydkorea är väl det bästa exemplet - där det tillverkas stål, fartyg och bilar, stora starka grejer. Det handlar däremot inte om branscher där det är typiskt småföretagande, åtminstone i början. Jag tänker på skoindustri, textilindustri, konfektionsindustri och underleverantörerna i de branscherna, där det delvis handlar om hemtillverkning. Där funkar inte det här.
När det gäller den typ av möjlighet som Lage Rahm säger att man bör öppna för ska man vara medveten om, förutom de invändningar som jag har haft tidigare, att den erfarenhetsmässigt tenderar att gynna storföretag eller bildandet av storföretag. Och vi kan återgå till jämställdhetsperspektivet: Det är inte i tredje världens stålindustri, bilindustri eller skeppsvarv som kvinnorna har anställning, utan det är snarare i de här andra branscherna, där det är små och medelstora företag som dominerar.