Herr talman! Jag svarade kanske på två tredjedelar av mina frågor, knappast på hälften av frågorna med tanke på att det var tre frågor.
Jag konstaterar att jag inte fick svar på den sista och viktigaste frågan: Om det inte fungerar tillfredsställande, vad gör då regeringen åt det? Jag kan tänka mig att det uteblivna svaret beror på att regeringen inte gör någonting, vilket jag i så fall tycker är riktigt skandalöst. Här har vi ett väldigt stort problem för oerhört många miljoner människor i världen. Men man gör ingenting fastän det finns goda möjligheter att göra något åt det.
Givetvis är det så som Marie Weibull Kornias framför, nämligen att det också krävs läkare, infrastruktur och så vidare. Men även om frågorna om läkare och infrastruktur löses kvarstår att det också behövs mediciner. I de flesta fall räcker det inte med enbart läkare för att bota sjukdomar. Det hoppas jag att vi är ense om. Om inte får det bli någon form av debatt om helt andra frågor, men jag tror att vi är ense.
Frågan kvarstår: Vad gör regeringen åt det här?
Det finns en liten möjlighet genom TRIPS-avtalet. Det är bra. Uttalandet om att den möjligheten ska finnas är också bra. Men det som faktiskt spelar roll för de människor som är sjuka är vad som sker i praktiken. Därför är det rimligt att det också i praktiken finns tillgång till läkemedel. Vad gör regeringen i praktiken för att alla dessa människor ska slippa dö?