Herr talman! Ivar Franzén tyckte att mitt
resonemang om bensinskatten haltar. Det gör det.
Haltar gör det när man inte rikigt kan göra det man
vill. Jag vill höja skatten på bensin. Men det går inte
för mig att lägga ökade skattebördor på
låginkomsttagare -- t.ex. på de vänner jag har i
glesbygden i Värmland och Dalarna. Jag kan inte
möta deras ögon och samtidigt slopa
förmögenhetsskatten, skatten på aktieutdelningar
och finansiera det med höjd bensinskatt. En debatt
om det vid köksborden i stugorna på landsbygden
vill jag inte ha. Ivar Franzén tycker att han kan ta
den, men det är hans bedömning.
Vi vill höja skatten på bensin -- det har vi sagt flera
gånger -- men göra det i ett fördelningspolitiskt
riktigt sammanhang.
Ivar Franzén säger att det lär komma ett förslag om
miljöklassning på drivmedelssidan. ''Lär komma''
när? Möjligheterna är väl uttömda för denna vår,
såvitt jag förstår. Är det någon gång till hösten? Det
liknar litet grand historien om skräddaren: Det blir
färdigt på måndag. Till hösten vet man ingenting
om vem som sitter i kanslihuset. Det här skulle ha
varit gjort för länge sedan. Ivar Franzén säger att
det är väl bra om industrin kan driva på ibland. Det
är kanske bra. Det är inte svårt, Ivar Franzén, att
komma före den här regeringen. Det är nästan
omöjligt för industrin att komma efter. Det klarar
den inte heller. Men det är inte rimligt att industrin
skall behöva få de extra kostnader som detta
innebär. Ivar Franzén: När är ''lär komma''?
Ivar Franzén säger att industrin ibland tvingas gå
före. Men ni gör allt för att minska på
omvandlingstrycket på miljösidan. 1992 var skatten
på olja som bränsle i industrin 1 260 kr per
kubikmeter, år 1993 230 kr. Det innebär en
sänkning med 82 % genom regeringens försorg.
För kol betalade man tidigare 850 kr per ton. Nu är
den skatten nere i 200 kr per ton -- n sänkning med
76 %. Det är inte svårt att komma före en sådan
regering, Ivar Franzén.