Herr talman! På den punkten är vi fullständigt
överens, Ivar Franzén. Vi behöver nästan desperat
en reindustrialisering av Sverige. Jag är fullständigt
ense med Ivar Franzén. Då behöver industrin i
Sverige ha likvärdiga konkurrensvillkor och
ungefär samma vinstnivåer som omvärlden. Det är
inget fel om man har högre vinstnivåer än
omvärlden. Det är bara bra. Men det skall inte
grundas på en låg energibeskattning. Tvärtom bör
det grundas på en ganska hög energibeskattning för
att hålla intresset uppe för omvandlingen.
Vi behöver vara i frontlinjen på att vara resurssnåla
och energisnåla. Vad som har hänt sedan man
gjorde förändringen från regeringens sida är att den
totala användningen av fossila bränslen i indutrin
inte längre minskar, utan den ökar. Det är dåligt för
miljön, dåligt för industrins omvandling. Det vet
Ivar Franzén. Där är jag överens med Centerns
partiledare. Det är säkert Ivar Franzén också, jag
kan inte tänka mig något annat. Vi är överens med
socialdemokraterna -- det kan vi läsa i deras
yttrande.
Industrin har nu fått devalvering,
produktivitetsökning, återhållsamma löneavtal,
sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta skatter på
inkomst- och förmögenhetssidan. Den skall inte få
allt. Politik är ju att i någon mån välja mellan olika
saker, inte att ge en part allt. Man kan inte sitta i
riksdagsrestaurangen Strömmen och till middag ha
allt. Det blir inte bra; det inses av alla. Därför
borde vi, Ivar Franzén, kunna enas på denna punkt.
Vi måste skärpa t.ex. koldioxidskatteuttaget i
industrin.
Jag vet att Ivar Franzén skall lämna riksdagen. Det
beklagar jag, för jag tror att vi ganska snart skulle
komma överens i denna fråga och tillsammans med
Centern och Socialdemokraterna till hösten bilda
majoritet. Det kanske rent av blir svårare att få
fram en vettig beskattning av industrin nu när Ivar
Franzén lämnar riksdagen. Det beklagar jag i så fall.
Men det kommer säkert någon god ersättare, eller
hur, som Ivar Franzén kommer att driva på så att vi
får en uthållig utveckling på industrin?