Herr talman! Helt uppenbart har jag verkligen
trampat på en öm tå, eftersom Ivar Franzén tar i så
att han nästan stammar. Men jag vidhåller ändå,
Ivar Franzén, att utskottsmajoritetens hantering av
dessa frågor är anmärkningsvärd.
Nära nog halva utskottet har icke på något sätt
beretts möjlighet att granska de framlagda
förslagen. Eftersom de här frågorna anses så
solklara från utskottsmajoritetens sida återkommer
jag, Ivar Franzén, till frågan: Varför har regeringen
varit förhindrad att skriva en proposition rörande
de här frågorna, när allt verkar så enkelt, så bra och
så billigt? Nej, Ivar Franzén, jag tycker att Ivar
Franzén skall upp till bevis. Det finns många
oklarheter i de här frågorna, och regeringen är
givetvis utomordentligt splittrad.
Sedan säger Ivar Franzén att jag ondgör mig över
utskottsmajoritetens konstruktiva handlingskraft
och att kritiken helt saknar grund. Men det finns
ändå ingen klar dokumentation över
finansieringen. Ivar Franzén får säga hur mycket
han vill om att den finns. Jag litar inte på Ivar
Franzén på den punkten. Det finns ingen klar
dokumentation när det gäller miljöeffekterna.
Vi är också medvetna om att vi bör och skall vidta
åtgärder. Men då vill vi ha ett underlag, så att vi kan
göra ett seriöst ställningstagande. Jag vill därför
ställa frågan till Ivar Franzén: När det gäller
metallurgi-, cement- och kalkindustrierna skall vi
vänta till hösten enligt utskottsmajoriteten, varför
ger ni inte besked nu på den punkten? Det här är
också mycket viktiga verksamhetsområden. Vi vet
att just de verksamheterna har betydande
svårigheter.
Till sist, Ivar Franzén, förs en socialdemokratisk
energipolitik minsann med ansvar. Vi
socialdemokrater står också för våra förslag. Det är
det som är skillnaden i det här fallet. De bygger på
ett redovisat faktaunderlag, vilket vi icke har haft
någon möjlighet att bygga vårt ställningstagande
på.