Herr talman! Det här tycks inte bli årets stora
skattedebatt, om man skall döma efter Ny
demokratis representants inlägg. Det kanske är så
att den stora skattedebatten har varit.
Herr talman! Men även om frågorna i betänkandet
om indirekta skatter inte är dagens stora
skattedebatt, så blir de i alla fall morgondagens
stora skattedebatt. Besluten om de indirekta
skatterna i allmänhet och i synnerhet besluten om
energi- och miljöskatterna kommer att vara
styrande för hur morgondagens samhälle kommer
att se ut.
Herr talman! Vi politiker har en plikt mot framtida
generationer. Det är vår plikt att stoppa skövlingen
av ändliga resurser -- det sura regnet, den röda
skogen, Tjernobyl, döda havsbottnar och nya hot
om gigantisk algblomning utefter kusterna som är
aktuell just denna vår. Alla dessa problem känner
vi till. Det är inte några naturkatastrofer utan
resultatet av en politik där man har sagt: Tillväxt till
varje pris.
I detta perspektiv kan vi ju se dagens skattedebatt.
Det är detta perspektiv som gör debatten viktig. Vi
i Vänsterpartiet vågar värna miljöfrågorna också i
ekonomiskt svåra tider. Vi vet att det bara är en
ekologiskt uthållig tillväxt som kan stoppa
ökningen av både miljöskuld och statsskuld. Vi
lever i tuffa tider. Sveriges ekonomi är inne i en
djup kris. De viktigaste problemen är underskotten
i den offentliga ekonomin och arbetslösheten.
Vänsterpartiet och jag har ingen patentlösning.
Herr talman! Men det är tre saker som måste finnas
med om problemen skall kunna lösas. Det är helt
enkelt A, B och S -- arbete, besparingar och skatter.
Just dagens debatt gäller skatterna. Den frågan kan
kopplas till arbetslösheten, för vi vet nu att inte ens
en nödvändig och uthållig tillväxt i industrisektorn
kan lösa arbetslösheten. För att få ner
arbetslösheten rejält behövs en tillväxt i
tjänstesektorn. Därför vill vi i Vänsterpartiet ha en
skatteväxling -- sänkt skatt på arbete, som bl.a.
betalas med höjd skatt på energi och miljö.
Herr talman! Det är bra att regeringen har tillsatt
en utredning i detta syfte.
I Vänsterpartiets meningsyttring under mom. 1 vill
vi markera detta. Men vi vill också att riksdagen
såsom helhet skall markera hur viktigt det är att
arbetet bedrivs med stor skyndsamhet. Vi vill också
ange områden där det är särskilt motiverat att höja
skatten. Det gäller bl.a. ökade skatter på koldioxid,
kväve och svavel liksom avgifter på klorerade
organiska ämnen, på arsenik och krom samt på
förpackningar och sådant avfall som bränns eller
deponeras. Dessa inkomster bör användas för att
sänka skatten på arbete. Det kan ske på olika sätt,
t.ex. genom sänkta arbetsgivaravgifter eller genom
sänkt moms på tjänsteproduktion.
Många här i kammaren applåderade Sveriges
inträde i EU. Men vi skall besinna att vi, om vi
kommer med i EU, inte får lov att generellt sänka
mervärdesskatten på tjänster. Det är något att
tänka på under applådernas eko.
Jag vill säga till Ivar Franzén, som senare skall tala,
att vi är fullt medvetna om att en framgångsrik
miljöeffekt kan minska inkomsterna. Det gör det
viktigt att ha ett mått av överväxling, eller skall man
säga ett slags lätt fotarbete, som gör att en
eroderande skattebas kan mötas med att
finansieringen flyttas till andra och nya områden i
takt med att tidigare skattebaser försvagas och i
takt med att miljön blir bättre.
Vi behöver besparingar för att få ordning på
statsfinanserna. Men en förutsättning för att kunna
åstadkomma dessa besparingar är en rättvis
fördelningspolitik. Att skära ner sociala förmåner
och samtidigt ge skattefrihet för aktieutdelningar,
slopa förmögenhetsskatten och sänka
bolagsskatten är ett dubbelfel. Denna
fördelningspolitiska syn gjorde att vi i
Vänsterpartiet inte kunde stödja det senaste
förslaget om höjd bensinskatt. Vi kunde inte göra
det, när regeringen samtidigt med hjälp av Ny
demokrati just slopade skatten på aktieutdelningar
och halverade reavinstskatten på aktier. Driver
man en sådan fördelningspolitik, är det omöjligt att
skapa det folkliga stöd som behövs för de
uppoffringar för alla som en aktiv miljöpolitik
kräver.
Skattehöjningar är nödvändiga om vi skall kunna
minska underskottet. Vänsterpartiet är faktiskt det
enda parti i riksdagen som säger som det är i
skattefrågan. Det finns ju inga gratisluncher. Priset
för välfärd heter skatter. Priset måste höjas när
underskotten är så stora som de nu är. Men
skattehöjningarna måste naturligtvis läggas ut efter
bärkraft. Därför föreslår vi höjd skatt på energi och
miljö. Jag vet att vi i Vänsterpartiet egentligen inte
är ensamma om uppfattningen att energiskatten
bör höjas. Jag tror inte att det är svårt att få Bo
Forslund och Ivar Franzén att säga att
koldioxidskatten bör höjas. Men däremot kan det
ta längre tid att få dessa två ledamöter att rösta på
ett sådant sätt i kammaren.
Det har i denna kammare väckts motioner även
från andra partier än Vänsterpartiet, vilka går i rätt
riktning. Karin Pilsäter och Siw Persson, båda från
Folkpartiet, har försökt sätta in denna fråga i ett
internationellt perspektiv i enlighet med
Riokonferensen. Därför yrkar jag under mom. 2
bifall till motion Jo689.
Mom. 7 gäller industrins energiskatter. Industrin
har fått mycket kraftiga skattesänkningar. Syftet
har varit att förbättra konkurrensläget. Det är en
bra strävan, men ändamålet helgar inte alla medel.
Det vet t.o.m. jesuiterna. De skulle aldrig påstå att
man kan tillgripa vilka medel som helst bara det
gäller ett bra ändamål. Att stimulera industrin med
låga priser på el eller andra energikällor är ingen
uthållig väg till tillväxt, inte ens för industrin själv.
Det är riktigt att de svenska energiskatterna var
höga, men priset inklusive skatt var internationellt
sett inte högt tack vare de låga grundpriserna. Det
är faktiskt priset som är det intressanta, inte skatten
i sig.
Miljöskäl och resurshushållningsskäl talar för ett
återställande av industrins energiskatter. Det bör
nu fattas ett beslut om att återställa
energiskatteuttaget för industrin. I vår motion har
vi anvisat en väg härför. Vi kan också tänka oss
andra metoder, t.ex. att höja koldioxidskatten. I
sak finns det en majoritet i denna kammare för en
höjning. Socialdemokraterna säger samma sak som
Vänsterpartiet, men de gör det i form av ett särskilt
yttrande. Centerpartiets ledare säger i princip
samma sak som Vänsterpartiet, men han gör det i
TV. Den enda skillnaden mellan dessa tre partier är
att vi i Vänsterpartiet yrkar på det vi säger. Det är i
och för sig en väsentlig skillnad, men det borde vara
rimligt att utnyttja den faktiska majoriteten.
Jag yrkar bifall till meningsyttringen under mom. 7.
Vi vet alla här att trafikområdet inte betalar de
externa kostnaderna. Utan att låsa mig eller partiet
exakt för hur mycket och hur snabbt skatterna på
trafiken kan öka, kan jag konstatera att framför allt
skatten på bensin och koldioxid måste höjas under
1990-talet.
Under mom. 14 säger vi att vi vill ha en
fordonsskatt differentierad efter fordonets
miljöklass. Jag skall erkänna att denna idé inte är
vår. Vi har lånat den från andra sidan Atlanten. Vi
tror att det som bevisligen fungerar i USA också
kan fungera i Sverige. I går när jag reste hit fick jag
stöd för Vänsterpartiets uppfattning från
Konsumentverkets ledning. I morgondagens
voteringar kommer troligen riksdagen att gå emot
Vänsterpartiets yrkanden. Men jag tror, Ivar
Franzén, att riksdagen nästa år eller rent av till
hösten kommer att bifalla våra yrkanden. Eller gör
Ivar Franzén någon annan bedömning?
Vi har också givit ett annat alternativ, nämligen en
växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt. Vi
vet ju alla att ny teknik och nyare fordon är mer
miljöanpassade än äldre fordon. Vi har sagt att man
kan tänka sig en övergång från fordonsskatt till
drivmedelsskatt. Den tanken vill vi att riksdagen
skall ställa sig positiv till. Men det anser inte
utskottet, som på s. 21 i betänkandet skriver:
''Enligt utskottets mening finns det inte skäl att
överväga att slopa fordonsskatten.'' Det är alltså
utskottets ståndpunkt.
Men jag är inte ensam. Konsumentverkets
generaldirektör Axel Edling har samma
uppfattning. I princip finns det två vägar att gå för
att rejält sänka utsläppen av koldioxid: att
differentiera fordonsskatten eller att slopa den och
höja skatten på bränslet mycket kraftigt. Vi kan
överväga båda alternativen. Men Ivar Franzén kan
tydligen inte det. Han skriver under på vad
utskottet säger på s. 21: ''Enligt utskottets mening
finns det inte skäl att överväga att slopa
fordonsskatten.'' I andra fall brukar utskotten
avstyrka yrkanden med hänvisning till pågående
utredning. I detta fall avstyrker utskottet, därför att
utskottet anser sig veta mer än pågående utredning.
Det är en ny och originell vinkling.
Den sista punkt som jag skall ta upp gäller
miljöklassning av drivmedel under mom. 20.
Naturvårdsverket fick i uppdrag att redovisa förslag
till miljöklassning av bensin. Naturvårdsverket har
också redovisat ett förslag, som har varit på remiss.
Men ingenting händer från regeringens sida. Det
finns pesoner som säger att det beror på att man vill
avvakta utvecklingen av EU. Men det är inte
tillfredsställande att industrin skall behöva gå före
och driva på en regering, som leds av ett
miljöresursdepartement, vilket i sin tur leds av ett
centerstatsråd. Att industrin måste puffa på
regeringen, Ivar Franzén, är inte tillfredsställande.
Det är ett understatement. Därför bör riksdagen
snarast begära förslag från regeringen om en
miljöklassning av bensin. Vi från Vänsterpartiet
har andra motionärer med oss. Vi har Karin
Pilsäter och Siw Persson från Folkpartiet och vi har
Tuve Skånberg från Kristdemokraterna. Inte skall
väl industrin, Ivar Franzén, behöva jaga på
regeringen särskilt mycket längre? Kan vi inte få en
öppning i denna fråga? Det börjar ju bli pinsamt för
Centern.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets
meningsyttringar under mom. 2, 7 och 20.