Fru talman! Människan har många önskningar.
Förloras hälsan, återstår bara en. Att ha hälsan och
må bra är en förutsättning för livskvalitet, upplevelse
av lycka och tillfredsställelse med livet. Hälsan på-
verkas av hur vi lever. Men även samhällets villkor
och sätt att behandla sina medborgare har stor bety-
delse för hälsan. Därför krävs det en debatt om vikti-
ga hälsofrågor. Hur klarar vi av att hela de sociala
och regionala hälsoklyftorna? Hur uppnår vi en jäm-
likare hälsa?
Låt mig från början slå fast: Det handlar inte i
första hand om kampanjer. Det handlar om att göra en
god folkhälsa till ett centralt mål för hela samhällets
politik.
Folkhälsopropositionen, som regeringen aviserat
till den 15 mars, skjuts på framtiden. Det är illa,
mycket illa, dels för att folkhälsofrågorna inte priori-
teras tillräckligt, dels för att dagens debatt enbart
bygger på ett tunt betänkande, i avsaknad av rege-
ringsförslag. Vi behöver handlingskraft och konkreta
förslag, inte tomt prat om någonting som kommer.
Åtgärder krävs på många nivåer och inom alla
samhällssektorer, med tanke på den dramatiskt ökade
ohälsan, med rötter i arbetslivet, sjukskrivningarna
som fortsätter att skena mot oerhörda höjder och
alltför många som lever under ekonomisk stress. Det
är inte acceptabelt. Hela arbetslivet måste utgå från
ett hälsoperspektiv. Decentralisering åstadkommer
helheter och sammanhang.
Vi måste förebygga och rehabilitera i stället för att
utförsäkra och pensionera. Därför är regeringens
passivitet på området så otroligt tråkig, framför allt
för alla de människor som drabbas av bristen på åt-
gärder.
Centerpartiet har bl.a. i boken Hela Sverige redo-
visat förslag för en god folkhälsa. Speciellt viktiga
områden när det gäller att förbättra folkhälsan är
enligt vår uppfattning arbete, jämställdhet, utbildning,
social gemenskap, bra bostäder och boendemiljöer,
friluftsliv, motion, hälsosamma matvanor, drogpoli-
tik, rehabilitering, en hälsoinriktad sjukvård och
forskning. Kulturen, folkbildningen och föreningsli-
vet är underskattade områden som helande och lä-
kande kraft.
Ett lyckat folkhälsoarbete kräver många aktörer.
För Centerpartiet är den lokala nivån särskilt angelä-
gen. Enskilda, föreningslivet, kommuner och lands-
ting har stor betydelse för den lokala miljön.
Centerpartiet har pekat på det stora och eftersatta
forskningsbehovet inom folkhälsoområdet. Vi före-
slår att riksdagen initierar ett omfattande forsknings-
program om den sociala gemenskapens betydelse för
folkhälsan. Det behövs ny kunskap om social integ-
ration och vilka mekanismer som påverkar männi-
skors livsvillkor och levnadssätt. Forskning för att
beskriva de sociala klyftorna finns. Däremot är un-
derlag och analyser kring geografiska hälsoskillnader
mer sällsynta.
Det finns många andra områden där forsknings-
behovet är stort: ohälsan i arbetslivet och sambanden
mellan god arbetsmiljö och ökad lönsamhet. Grönyte-
forskningen är intressant, med hänsyn till bl.a. kopp-
lingen mellan motion och naturupplevelser å ena
sidan och hälsa å andra sidan.
Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glöms ofta
bort. Vi anser därför att regeringen ska återkomma
med förslag om ett vidgat kvinnoperspektiv i folkhäl-
soforskningen.
Jag har i ett särskilt yttrande markerat behovet av
insatser för ett intensifierat arbete mot hörselskador
och om ökade resurser för att sprida kunskaper om
och öka informationen om hur man förebygger och
botar tinnitus. Det är viktiga frågor, för enskilda
människors livskvalitet och deras rättmätiga krav på
ett samhälle tillgängligt för alla. Flera av mina parti-
kolleger har förtjänstfullt aktualiserat detta, och även
kolleger i övriga partier. Skrivningarna i utskottsbe-
tänkandet är dock acceptabla i denna del.
Fru talman! Även om jag anser att betänkandet är
tunt vill jag lika tydligt framhålla att jag och Center-
partiet är tillfreds med just tillkännagivandet om att
mål bör fastslås för det självmordspreventiva arbetet.
Det är viktigt.
Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation
nr 7.