Fru talman! Folkhälsan, dvs. hälsan hos befolk-
ningen, återspeglar på flera sätt ett lands tillstånd.
Försämringar och förbättringar av det generella häl-
soläget sker med en viss fördröjning i tid. Normalt
ökar ohälsan vid ekonomisk lågkonjunktur. Det är
därför alarmerande att många människor uppenbart
mår dåligt även efter en längre tids högkonjunktur. i
landet. Sjukskrivningstalet har rusat i höjden och
beräknas under 2002 kosta ofattbara 113 miljarder
kronor. Vi vet också att barns hälsa har försämrats
under de senaste åren, såväl den fysiska som den
psykiska. Alltfler utredningar visar att barn långt ned
i åldrarna upplever stress och plågas av huvudvärk
och magont.
När det gäller den vuxna befolkningen kan säkert
en del av den faktiska och upplevda försämringen av
hälsan relateras till arbetslivet - men inte stå för hela
förklaringen. Eftersom människor vistas till två tred-
jedelar av sitt liv utanför arbetslivet måste självklart
en del svar stå att finna i hur man mår i sitt sociala
liv, i sin familj och på sin övriga fritid. Vi vet att
människor som har komplikationer i sin sociala situ-
ation givetvis inte kan frikoppla detta under arbetstid.
Detsamma gäller omvänt. Undersökningar har visat
att fler använder lugnande mediciner för att kunna
klara sin situation. Det är en oroväckande utveckling.
Droger i olika former blir lätt en kompensation för
välbefinnande när man inte mår bra.
Årligen tar 1 600 personer sina liv i Sverige.
Bland ungdomar är suicid den vanligaste dödsorsa-
ken. Som jämförelse kan nämnas att antalet personer
som omkommer i trafiken är ca 600. Det är inte ac-
ceptabelt, utan insatser fordras för att motverka
självmord, exempelvis genom att stödja organisatio-
ner som har kunskap och arbetar med dessa frågor.
Det är därför glädjande att utskottet har beslutat sig
för att uttala sig i denna riktning.
En människas totala livssituation är det som avgör
hennes välbefinnande. För detta finns både ett per-
sonligt och ett offentligt ansvarstagande. Det offentli-
ga kan och ska skapa förutsättningar för god folkhäl-
sa. Den del där det ofta brister är kunskapsöverfö-
ringen, då det tar längre tid för informationen och
kunskapen att etablera sig i befolkningen. Det gäller
särskilt när det finns motstridiga intressen från andra
aktörer. Vidare måste politiska beslut också skapa
utrymme för individen att göra goda val.
Kristdemokraterna anser att folkhälsoinsatser
måste ha ett brett anslag över många områden och
inte i längden kan avgränsas till tillfälliga insatser.
Det behövs en genomtänkt och uthållig politik med
folkhälsoperspektiv såväl nationellt som regionalt och
lokalt. Detta har påtalats av Nationella folkhälso-
kommittén i deras slutbetänkande.
Om man ser till barnens situation finns det alar-
merande signaler inte minst på det psykosociala pla-
net. Många barn upplever redan i tidiga år stress och
oro, i förskolan och skolan. Flera samverkande orsa-
ker bidrar till detta, men framför allt brist på tid och
lugn uppges vid undersökningar vara en starkt bidra-
gande faktor. Vi kristdemokrater pläderar för mer tid
för barnen, då vi vet att de första åren i ett barns liv är
avgörande för framtiden. Tyvärr är tid för barnen en
bristvara i det svenska samhället.
Vi vet också att andelen överviktiga ökar och att
fler ungdomar behöver förbättra sin kondition. Ökad
konsumtion av alkohol och andra droger är andra
tillkommande negativa faktorer. Barns och ungdo-
mars hälsa är en framtidsfråga, och det går inte att
vänta med att sätta in åtgärder. Då kan det vara för
sent.
Om man ser till den gångna mandatperioden
måste man tyvärr konstatera att regeringen misslyck-
ats när det gäller alkohol- och drogpolitiken. Det-
samma gäller sjukskrivningstalen, vilka också åter-
speglar hälsotillståndet.
Nu kan vi skönja resultatet av experimentet med
lördagsöppet på systembutikerna. Försäljningen slår
alla rekord. Återigen bekräftas att tillgänglighet och
konsumtion relaterar till varandra.
Den narkotikapolitiska handlingsplanen visar ock-
så brister i konkreta förslag, även om det var ett för-
sök i rätt riktning. Ett glädjeämne är att regeringen i
årets tilläggsbudget avsätter 15 miljoner kronor för
stöd till organisationer och föreningar som verkar
förebyggande inom området - exakt den summa och
det förslag som vi kristdemokrater hade i vårt budge-
talternativ för 2002.
Många kommuner har fortfarande ekonomiska
problem och problem att avsätta nödvändiga resurser
till arbetet på drogområdet. Enligt Svenska kommun-
förbundet kommer det ekonomiska läget inte heller
att ljusna, utan man räknar med ökade budgetunder-
skott i kommunsektorn under kommande år.
Med denna bakgrund, fru talman, är det lindrigt
sagt beklagligt att regeringen trots omfattande be-
slutsunderlag inte orkat framlägga en folkhälsopropo-
sition för riksdagen före sommaren.
Det behövs också, enligt vår uppfattning, en över-
syn av ljudnivåerna vid olika tillställningar. Det kan
inte vara så svårt, när många kommuner har flera
kontroller att utöva på många områden, att också göra
det vid tillställningar av olika slag. Det har visat sig
att gällande rekommendationer inte efterlevs eller
kontrolleras. Det är vanligt att ungdomar exponeras
för mycket höga ljudnivåer. Därför vill vi, tillsam-
mans med Vänsterpartiet, att man ser över möjlighe-
terna att efterleva rekommendationerna.
Det finns fler saker som jag kunde beröra, men då
vi avvaktat den utlovade propositionen om folkhälsa
har vi valt att i vår folkhälsomotion inte lägga några
konkreta förslag på andra områden.
Jag vill också passa på tillfället att tacka mina
kolleger i utskottet och utskottskansliet för den gång-
na perioden. Om vår Herre står oss bi kanske vi kan
träffas till hösten igen - vi får se.
Vi står givetvis bakom våra reservationer, men jag
nöjer mig med att endast yrka bifall till reservation
nr 9.