Fru talman! Detta är ett slags uppföljning av det
förra ärendet. Några av de yrkanden som framfördes i
de motioner som väcktes med anledning av kultur-
arvspropositionen rymdes inte där, utan de finns nu
med här, tillsammans med ett antal motioner från
allmänna motionstiden 1998 och 1999.
Fru talman! Låt mig först säga att det är ett myck-
et läsvärt betänkande som utskottet förelägger riksda-
gen. Ett innehållsrikt avsnitt beskriver den gällande
organisationen inom kulturmiljöområdet och ansvars-
fördelningen mellan centrala, regionala och lokala
organ. Här kan kommande motionärer hämta mycken
kunskap om var man ska förlägga ansvaret för de
åtgärder man föreslår i någon för valkretsen aktuell
kulturmiljöfråga.
Under detta avsnitt har vi moderater ett antal yr-
kanden som berör ansvarsfördelningen, renodlingen
av Riksantikvarieämbetets uppdrag och möjligheten
att slå ihop RAÄ och Naturvårdsverket. Det senare
förslaget hänger ihop med att vi också ville titta på
möjligheten att inordna kulturminneslagen under
miljöbalken. Eftersom vi av utskottskansliet på den
senare punkten låtit oss övertygas om att detta i varje
fall för ögonblicket inte är någon lämplig lösning - i
så fall skulle man ändå behöva behålla en viktig del
av KML utanför miljöbalken - har vi ingen reserva-
tion på den punkten. Utan den lagmässiga samord-
ningen faller också just nu frågan om sammanslag-
ning av själva myndigheterna.
Kvar står då frågan om RAÄ:s uppdrag. Vi anser
att den sammanblandning som i dag finns mellan
rollen som central tillsynsmyndighet inom kultur-
miljövården och den verksamhetsdrivande roll som
RAÄ har påtagit sig både inom den arkeologiska
uppdragsverksamheten och när det handlar om rent
museal verksamhet är otillfredsställande. Det finns
ingen anledning att RAÄ ska ägna sig åt publik verk-
samhet eller det man på sin webbsida kallar besöks-
mål varken på Birka, Eketorp på Öland eller Glim-
mingehus. För en kort stund bortser jag från museet i
Gamla Uppsala, som kommer att invigas om ett par
dagar. Ännu mindre angelägen är den arkeologiska
undersökningsverksamheten.
Jag har i dag fått tillgång till Statskontorets rap-
port, som heter Staten som kommersiell aktör. I den
finns ett avsnitt som behandlar RAÄ. Statskontorets
kommentar är väl värd att läsa upp. Det står under
rubriken "Konkurrensproblem" att RAÄ för det första
bedriver anslagsfinansierad verksamhet inom samma
myndighet som avgiftsfinansierad, vilket riskerar
skapa misstankar om korssubventionering. För det
andra är RAÄ central tillsynsmyndighet för kultur-
miljövården. Detta kan få till följd att RAÄ åtnjuter
ett extra stort förtroende, en "offentlig goodwill", hos
kunderna eller länsstyrelserna, vilket kan leda till att
RAÄ får fler uppdrag jämfört med aktörer som inte
har denna fördel. För det tredje gör bristen på upp-
handling att beslut om vilka som ska göra en viss
arkeologisk undersökning riskerar att baseras på loja-
litet, personliga kontakter och gammal vana, vilket
gynnar de redan etablerade aktörerna. För det fjärde
har RAÄ en dominerande ställning på grund av att de
kunde bygga upp sin verksamhet skyddat från kon-
kurrens, vilket gör att de har ett försprång framför
konkurrenterna.
Under rubriken "Bedömning" anser Statskontoret
att det bör vara möjligt att förbättra konkurrensen
betydligt utan att kulturmiljövården försämras. Detta
kan göras genom att man ekonomiskt och organisato-
riskt särskiljer RAÄ:s uppdragsverksamhet i ett eget
bolag. Innan detta sker bör gränsdragningen mellan
uppdragsverksamhet och myndighetsuppgifter utre-
das. Om den i Statskontorets förstudie föreslagna
utredningen emellertid konstaterar att det inte går att
skapa en tillfredsställande konkurrentmarknad bör i
stället marknaden regleras så att det görs klart att det
inte är en marknad där privata företag kan konkurre-
ra.
Vi ser Statskontorets rapport i detta avsnitt som
ett tungt stöd för vår uppfattning.
Fru talman! En tydlig renodling av RAÄ:s roll
skulle kunna vara nästa steg i den pågående processen
där ansvar och arbetsuppgifter inom kulturmiljövår-
den förtydligas och preciseras. Då skulle också rela-
tionerna mellan länsstyrelserna å ena sidan och
länsmuseerna å den andra med RAÄ:s hjälp och stöd
kunna utvecklas, till gagn för den viktiga samhälls-
uppgift som de är satta att sköta. Riksdagens beslut i
morgon med anledning av betänkande KrU7 om de
nya övergripande målen för kulturmiljövården är en
markering. Det är viktigt att de inblandade myndig-
heterna snarast klargör vilken rollfördelning som är
lämpligast för att uppnå dessa mål.
Jag yrkar med detta bifall till reservation 1 i be-
tänkande 13 under moment 1.
I övrigt står vi bakom en trepartireservation där vi
efterlyser en rimligare balans mellan statens och
markägarens kostnadsansvar vid arkeologiska under-
sökningar. I vårt budgetförslag för detta budgetår
ingick en höjning av anslagsposten G2 på vårt ut-
giftsområde - bidrag till kulturmiljövård. Den skulle
gjort det möjligt för länsstyrelserna att redan inom
ramen för gällande förordning tillämpa för markäga-
ren fördelaktigare principer när man fattade beslut om
bidrag.
Slutligen står vi bakom en annan trepartireserva-
tion som efterlyser en mer långsiktig plan för den
statliga finansieringen av bevarandet av de kyrkliga
kulturvärdena. Det är mycket troligt att kommande
talare i denna debatt kommer att utveckla argumenten
därvidlag, så jag avstår från det.