Fru talman! Eftersom det har talats om tåg kanske
jag ska växla över till turbofart för att vi ska hinna
med.
Fru talman! I två motioner, den ena av mina parti-
kolleger Anders G Högmark och Kent Olsson, har det
föreslagits att fyrplatsen Pater Noster vid Bohuskus-
ten ska förklaras som kulturminne som en viktig del
av vår kulturhistoria på sjöfartens område. En bygg-
nad eller annan anläggning som är synnerligen märk-
lig får enligt 3 kap. 1 § i kulturminneslagen förklaras
som byggnadsminne av länsstyrelsen. Enligt KML
gäller om byggnadsverket ägs av staten de bestäm-
melser som meddelas av regeringen. Enligt gällande
regeringsförordning, 1988:1229, prövar regeringen
om en byggnad ska förklaras för statligt byggnads-
minne efter framställning från Riksantikvarieämbetet.
Detta är tillämpligt i det nu aktuella fallet. Det kan
visserligen sägas att riksdagen inte onödigtvis bör
besluta i frågor huruvida ett särskilt statligt objekt -
som just fyranläggningen vid Pater Noster - ska kul-
turminnesförklaras. Men staten äger anläggningen,
och staten har ett övergripande kulturhistoriskt ansvar
för samtliga av den ägda anläggningar, oavsett vilket
organ som är förvaltare av det enskilda objektet.
När man under 70-talet under slogan "Gräv där
Du står" inte bara uppmanade museer, fackförening-
ar, företag och enskilda att gripa tag i och ta ansvar
för sin egen närhistoria utan även försökte förmå
statliga företag och institutioner att göra detsamma,
var det också många som startade verksamhetsutställ-
ningar och museer och vårdade sig om sina äldre
anläggningar för att därigenom skapa ett samband
mellan dåtid och nutid och för att ge företaget och de
anställda en gemensam identitet och därmed sam-
manhängande historiska rötter.
Inom försvaret har man alltid vårdat sig om sina
gamla varv, befästningar och exercishedar. Men alla
har inte varit lika framsynta och förutseende. Flera av
våra avrustade fyranläggningar är dessvärre i dag
stadda i förfall. Pater Noster med sin särart är dess-
värre en av dem. Jag ska inte i detalj gå in på vad man
kan se vid ett besök därstädes. Låt mig bara konstate-
ra att en del s.k. underhållsåtgärder dessvärre påskyn-
dar nedbrytningen.
Det är motionärernas förhoppning, liksom min, att
en kulturminnesförklaring skulle ge det stöd som
behövs att rädda fyren till framtiden.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 5.
Den andra punkten i det nu behandlade betänkan-
det som jag ska beröra är det som finns med i det
särskilda yttrandet nr 3 i anslutning till mom. 8. Den
gäller möjligheten till avyttrande av icke-unika arke-
ologiska massfynd. De vid det här laget i kammaren
klassiska frågorna om de tiotusentals kritpiporna från
tomten där Landstingsförbundets hus ligger men
framför allt de tio miljoner porslinsskärvorna från
utgrävningen av ostindiefararen Götheborg vid Hun-
nebådan vid Göteborgs inlopp är numera ett stort
förvarings- och konserveringsproblem med vikten tio
ton.
Redan våren 1998 aviserades av regeringen att
den skulle redovisa ett förslag om museernas insam-
lingspolitik och att därvid också frågor om massfynd
skulle tas upp. Vi har ännu inte sett något av den
redovisningen, men jag förutsätter nu att frågan be-
handlas med största skyndsamhet.
Redan nu finns det en möjlighet för regeringen att
meddela sådana tillstånd men det enda som förmärkts
är ett mångårigt tövande i frågan.
Denna senfärdighet och oförmåga till ställningsta-
gande gäller förresten också frågan om gallring vid
våra museer där det har funnits förslag i ca 20 år - en
fråga som ingen regering har vågat ta i.
Detta med massfynden är en så uppmärksammad
fråga att det nu finns ett dokument - som jag här
håller upp - i form av ett examensarbete från Lunds
universitets högre förvaltningsutbildning för stats-
tjänstemän i ekonomisk styrning. Examensarbetet har
titeln Arkeologi, Ekonomi och Politik - Varför blev
det inget beslut? Det handlar just om det här med
skärvorna och Ostindiefararen Götheborg.
På ställda fråga ges i det här examensarbetet fak-
tiskt inget svar. Det avslutas med följande: "Detta är
också den frågeställning jag önskar lämna vidare till
den samhällsvetenskapliga forskning, som vill fort-
sätta att använda det inspirerande material, som skär-
vorna från Ostindiefararen Götheborg utgör."
Vad jag ser fram emot är varken ett svar på frågan
eller fortsatt forskning utan det är ett beslut!