Fru talman! Först skulle jag vilja understryka det
som Harald Bergström säger inledningsvis. Jag delar
helt hans uppfattning om gruvnäringens stora bety-
delse för vårt land, inte minst i ett regionalt perspek-
tiv. Det är viktigt att komma ihåg att vi också i en
modern tid med många moderna industrier fortfaran-
de har en stor glädje av den råvara som vi kan ta ur
bl.a. malmen. Det är klart att vi på olika sätt ska värna
om den som en av våra stora basindustrier.
Jag tror att det minskade antalet undersöknings-
tillstånd har flera olika orsaker. Jag sade i mitt svar
att vi kan se en tydlig tendens när det gäller var anta-
let undersökningstillstånd har minskat mest. Vi kan
också se att när konjunkturen är lite mer osäker vän-
der sig företagen ofta till de marker där man med
större säkerhet vet att man får igenom sina ansök-
ningstillstånd, alltså på marker där man har provat
tidigare. Man blir mer försiktig med att söka tillstånd
på helt nya områden. Det kanske ligger i näringens
natur när marknaden är lite osäker.
Men det är ändå viktigt att vi går försiktigt fram
med en minerallag för att hitta en balans, att både
värna gruvnäringen som en stor och viktig basindustri
och naturligtvis ta hänsyn till enskilda markägare.
Man ska också göra det i perspektivet att gruvnäring-
en i vårt land som är liten internationellt sett men som
är stor och viktig för oss också konkurrerar på en
internationell marknad. Det menar vi är viktigt. Och
där tycker jag och regeringen att en del av remissin-
stanserna har haft rätt då de har pekat på att den ut-
redning om minerallagen som nu har verkat inte har
tittat på och jämfört internationella lagar med den
svenska lagen. Och om vi ska ge gruvnäringen större
chanser att växa och expandera internationellt tror jag
det är en förutsättning. Och det vill vi nu gå vidare
med i regeringen och undersöka än mer noggrant.
Den andra frågan handlar om myndighetsstruktu-
ren och ersättningsnivån. En del av remissinstanserna
har pekat på oklarheter från utredningen. Och jag har
respekt för den oro som den här frågan väcker och
därmed hellre går lite sakta fram med att lägga fram
en proposition och kanske därmed har större chanser
att lägga fram en proposition där man har hittat den
balans där man både värnar näringen och respekterar
den oro som många har skapat.
Det är de två huvudskälen till att vi nu går vidare
med ett arbete inom departementet för att svara på de
utestående frågor som finns.
Sedan har vi gjort en del ansträngningar redan.
Och i den proposition som vi debatterade här i riks-
dagen innan jul om regional tillväxt pekade vi bl.a. på
en satsning som vi nu gör för att utveckla mineralin-
dustrin när vi lägger fram ett program som omfattar
hela 23 miljoner kronor för att markera att det är en
viktig verksamhet och en viktig näring.
På Åke Sandströms fråga om relationen till miljö-
balken kan jag svara att det inte finns något sådant
arbete på gång med koppling till miljöbalken. Där-
emot finns det ett aktivt arbete inom EU med Natu-
ra 2000 där vi vill ge EU ett sammanhängande ekolo-
giskt nätverk för utsatta arter och deras livsmiljöer.
Vi från Näringsdepartementet är aktiva i arbetet med
Natura 2000 för att värna de verksamheter och intres-
sen som vi har i Sverige och också för att värna att vi
har liknande lagstiftning som de andra europeiska
länderna och ett gemensamt arbete med dem. Det är
viktigt av flera skäl. Det är viktigt av miljöskäl, men
det är också viktigt för gruvnäringen om vi vill ha
ambitionen att den ska kunna konkurrera på en allt
större marknad.