Fru talman! Våren 2001, den 9 maj, var jag gäst
vid den officiella öppningen av koppar- och zinkgru-
van i Storliden utanför Malå. Det är troligen enda
gången i livet jag får vara med om en så trevlig och
unik händelse.
I det seminarium som Georange ordnade i Laven i
Malå i samband med invigningen föredrog departe-
mentssekreterare Ann-Christin Cederlund en sam-
manställning av remissvaren på utredningen Mine-
rallagen, markägarna och miljön. Det är klart att det
var tidigt, men då verkade det inte som om det hade
tillstött några särskilda problem som behövde analy-
seras ytterligare. En proposition förutsågs i september
2001, om jag minns rätt. Det ändrades senare till
december 2001. Sedan såg jag inte förrän proposi-
tionslistan kom att den skulle komma först längre
fram i tiden. Och då visste jag inte när. Alltså inter-
pellerade jag.
Jag är överens med statsrådet Messing om basin-
dustrins betydelse. Vi är också överens om konjunk-
turkänsligheten. Beträffande balansen mellan att få en
verkligt livskraftig gruvindustri och dess följeindust-
rier, t.ex. metallurgin som är så oerhört viktig så är
Sandviken ett spetsföretag som ligger långt fram i
världen när det gäller metallurgi. Och jag är säker på
att man inte hade varit där om man inte hade haft en
fungerande gruvnäring hemma i Sverige.
Jag är glad att höra att statsrådet också vill ha en
balans mellan markägare och näring. Detta är oerhört
viktigt. Här finns också svårigheten, eftersom vi i
Sydsverige - jag är själv smålänning - ser annorlunda
på ägandet eller upplever ägandet annorlunda än man
gör i norra Sverige där gruvnäringen är en integrerad
del i tänkandet. Men det får inte innebära att pro-
spekteringen stannar i Sydsverige också. Det finns
gruvor i Sydsverige. De är nedlagda tyvärr, men man
har filat fram mycket silver utanför t.ex. Vetlanda. Så
heter samhället också Ädelfors.
Men, fru Messing, nu är det faktiskt bråttom en-
ligt min mening. Den här processen har tagit, för att
säga det på god småländska, åravis. Ska den verkli-
gen behöva göra det? Det är bråttom om vi inte ska få
ett bekymmer om fem tio år, för här är ledtiderna
långa. Jag anser att det är bråttom, och jag vill verkli-
gen mana på: Sätt fart på det hela!