Fru talman! Folkpartiet vill ha en helt annan in-
riktning av politiken i vårt land än socialdemokrater-
na. Fler människor måste få en möjlighet att försörja
sig genom ett jobb. Men antalet jobb minskar i Sveri-
ge. 55 000 personer färre har jobb i dag jämfört med
september månad i år. Det är ett jättelikt skandalartat
misslyckande för regeringen och för socialdemokra-
terna. Och det är ett jättelikt misslyckande för Sveri-
ge. Färre kan försörjas genom eget arbete, och vi blir
därigenom fattigare. Vi får färre skattebetalare, och
det leder i sin tur till att pengarna inte räcker till att
betala den vård och omsorg och den skola vi behöver
och vill ha. Folkpartiets budgetförslag har temat jobb,
vård och skola och innebär sänkta skatter för företa-
gande och tillväxt och utgiftsökningar framför allt när
det gäller vård och omsorg men också för utbildning,
miljö och rättssäkerhet.
Vi har dock inte fått stöd i denna huvudupplägg-
ning från majoriteten i riksdagen, Socialdemokraterna
och Centerpartiet. Beslutet om ramarna här i riksda-
gen tidigare i höst har en helt annan inriktning, något
som fortsatt kommer att försvaga vår växtkraft och
fortsatt kommer att lämna stora delar av vår befolk-
ning utan egen förvärvsinkomst.
Eftersom vår uppläggning inte har vunnit riksda-
gens gillande, anser vi det meningslöst att delta i den
vidare behandlingen av budgeten. För att finansiera
de ökade satsningarna på jobben, vården och skolan
har vi ett antal förslag till neddragningar av utgifter,
så även inom utgiftsområde 1, men det finns natur-
ligtvis ingen anledning att vidhålla dessa besparingar,
eftersom de inte kommer att gå till det som vi vill
satsa på. Vårt budgetalternativ är en helhet.
Vi kommer alltså att avstå från att delta i detalj-
besluten om budgeten för rikets styrelse.
I och med den nya budgetprocessen har det blivit
tydligt att det är en bestämd politisk majoritet som
styr och som har hela makten över budgeten. Några
koalitioner i enskilda frågor över blockgränsen mellan
regering och opposition går inte att åstadkomma. Det
ändrar i ett slag det politiska arbetet här i riksdagen.
Majoriteten har själv i varje detalj beslutat om budge-
ten, och det innebär också att den har tagit på sig hela
ansvaret för den statliga verksamheten. Det innebär
att oppositionen har att hårdhänt granska hur utfallet
blir.
Majoriteten måste ju tro på att de beslut den tar
skall åstadkomma det bästa möjliga i alla avseenden.
Om besluten inte leder till det, måste de ansvariga
ställas till svars. Regeringen och dess stödparti står
därmed för input, dvs. produktionsresurserna, och
oppositionens uppgift blir att granska output, dvs. om
resultatet av verksamheten blir det önskade. Det är
min förhoppning och tro att den utvärdering och
granskning som det har talats om i så många år nu
äntligen kan bli ett normalt och omfattande inslag i
riksdagens arbete.
Folkpartiet hade i sin motion föreslagit en ned-
dragning med 300 miljoner kronor på presstödet och
att riksdagen skulle ta tillbaka den höjning av par-
tistödet med 30 miljoner som genomfördes 1997.
Fru talman! Jag tycker att det var utmanande att
riksdagen beviljade partierna ytterligare 30 miljoner
kronor förra hösten samtidigt som folk gick utan jobb
och vården och skolan var i kris. Vad är det egentli-
gen för värderingar som ligger bakom en sådan priori-
tering? Samtliga partier i konstitutionsutskottet utom
Centerpartiet och Socialdemokraterna vill sänka par-
tistödet.
Förr i tiden gällde att regeringen förhandlade med
övriga partier om förändringar i partistödet, men den
traditionen är nu bortblåst. Här kör man på som man
vill. Sossarna måste ha mer pengar i valkassan, och då
körs oppositionen över. Maktinnehavet skall försvaras
till varje pris. Man räknar väl lugnt med att väljarna
skall ha glömt till valet. Intresset att höja partistödet
står i bjärt kontrast till ointresset att skapa etiska reg-
ler för hur finansieringen av de personvalskampanjer
som kommer att bli vanliga i framtiden med det nya
valsystemet sker. Skall det behöva hända olyckor
innan majoriteten reagerar?
Om traditionen kastats på sophögen när det gäller
förändringar i partistödet, står sig däremot traditionen
från tidigare år när det gäller behandlingen av press-
stödet i utskottet. Det finns ingen fråga i konstitu-
tionsutskottet där presstödspartierna vågar ta så
många egna initiativ som just i presstödsfrågor. Näs-
tan varje år som jag minns har Socialdemokraterna
och Centerpartiet i utskottet antingen tagit egna ini-
tiativ att höja presstödet utöver regeringens förslag,
beslutat om ändring av någon detalj i reglerna för
presstödet eller givit regeringen till känna att man vill
ha någon ändring i framtiden i regelverket. Det är
bl.a. därför som presstödsreglerna är så många och
krångliga.
Så fort någon centerpartist eller socialdemokrat
ser någon marginell möjlighet att öka stödet för de
egna tidningarna skriver man en motion, och chansen
att man får igenom sitt förslag är stor. Så har skett
även i år. Utskottets majoritet har inte mindre än fyra
tillkännagivanden till regeringen om önskemål om
ändringar i regelverket. Ursprunget till tillkännagi-
vandena är en centermotion. Det som inte hanns med i
förhandlingarna om budgeten mellan Socialdemokra-
terna och Centerpartiet rättas nu till.
Fru talman! Jag ser fram emot att någon forskare
skall gå igenom presstödets behandling här i riksda-
gen. Det skulle vara intressant att få empiriskt stöd för
att det här är intressepolitiken som talar. Bostadspoli-
tiken och jordbrukspolitiken har fått sin genomlys-
ning; presstödet återstår.
Jag har gjort vad jag har kunnat för att vi skulle få
en ordentlig utvärdering av presstödet. Jag tillsatte, i
den borgerliga regeringen, en utredning i oktober
1993 med breda direktiv att granska pressens föränd-
rade roll i det helt nya medielandskapet. Det började
bra med en vetenskaplig analys av en expertgrupp.
Den kom fram med mycket intressanta uppgifter. Men
när Bertil Fiskesjö och Kurt Ove Johansson tog vid
och skulle dra slutsatser var det stopp. Av hela utred-
ningen bidde en tumme. Allt skulle bli vid det gamla.
Under snart 30 år har presstödet haft i stort sett
samma inriktning. Att hela medielandskapet är för-
ändrat och att tidningarna inte har samma partikopp-
ling som för 30 år sedan spelar ingen roll för intresse-
partierna. Varje nytt initiativ till nya dagstidningar
motarbetas, och den gamla tidningsstrukturen försva-
ras till varje pris. Det är uppseendeväckande att under
alla sparkampanjer här i riksdagen under de gångna
socialdemokratiska åren är det ett anslag som har
lämnats i fred: presstödet.
Fru talman! Det måste bli en ändring.